madarn.blogg.se

Ett tag nu har jag nte orkat skriva men nu kom lusten tillbaka. Livet är en berg och dalbana kan man säga. Vad som hänt, jo en vacker sensommardag i september så frontalkrockade en bil med en lastbil i djurås. På ett ögonblick så förändrades så mångas liv då en ung människa rycktes ifrån oss. Sorgen följer oss varje dag och smärtan jag ser i ögonen på dom som stod han närmast är obeskrivlig. Vi har än en gång varit på begravning, urnsättning och gått igenom ännu en hemskhet. Ibland undrar jag vad det är som får en att kliva upp varje morgon. Men när man gått igenom allt som vi gjort så tro det eller ej men sorgen för människor närmare varandra och man lär sig leva i nuet. Idag var en sån där härligt vanlig dag då sorgen fick ligga i ryggsäcken. Var i fotostudion med dom bästa och skrattade så tårarna rann. Men nu är sorgen uppackad igen för imorgon skulle min mamma fyllt 63 år och hon fattas oss varje dag. Men jag kliver i berg och dalbanan om och om igen och hoppas att färden nu saktatner lite för det är skönt när backen planar ut. Imorgon är en ny dag och vem vet den kanske blir vacker.

Att frysa i tältet på natten Att svettas i tältet på morgonen Att krabborna jagade Hanna och försökte äta upp henne Att Livia kissade i sovsäcken Att köa på Liseberg Att köa i Ullared Att äta smörgås med mjukost och dricka ljummen juice till frukost Men även: Att dricka mojito på stranden i solnedgången Att kura ihop sig nära den man älskar i tältet på natten Att skratta både med och åt varandra Att fiska krabbor från klippor Att bada Att inte köra fel en enda gång Att inte vara osams Att se glädjen i barnens ansikten efter att åkt Helix och Balder Att dricka en kall öl då man svettas Att fynda i Ullared och det bästa av allt: att komma hem efter en underbar semester och känna hur skönt det är. Borta bra men hemma bäst!!

De är många mammor som lämnat oss på jorden nu. Först var det ju min farmor, pappas mamma, sen pappas frus mamma och nu Jonnys brors frus mamma. Automatisk så kastas tankarna tillbaka till då min mamma lämnade oss. Pratade med B och hon berättade att hennes mamma dog den 28, J mormor dog den 28, J morfar dog den 28 och nu A mamma den 28. Berättade då att min mamma också dog den 28, tänk va konstigt va!! Ja som Hannas lärare sa till mig: - Man är aldrig tillräckligt gammal för att förlora sin mamma Det blir fest i himlen på mors dag.

Längesedan jag skrev nu, såg att mitt förra inlägg handlade om min farmors 90 års firande. Minns den dagen med glädje för nu har min farmor blivit kvitt sina smärtor och lämnat oss på jorden. Hoppas att hon har det bra 7 sin himmel och kanske hon hälsade till mamma från oss alla. Det var en fin begravning. Det börjar bli många däruppe nu. Har även gått igenom en tuff period med äldsta dottern som hamnade i lite fel umgänge, men det verkar ha löst sig nu. Kärleken går väl upp och ner, fortfarande mest upp, klart vi bråkar ibland men i 20 år har vi varit tillsamman nu På midsommar var det 20 år sedan vi blev ihop. Fick fira det lite extra med en barnfri helg i Stockholm då mannen fick sin 40 års present. Hade en underbar helg tillsammans blev både flams, trams och mys. När vi på natten gick till hotellet hand i hand så kändes det underbart. Nu är jag uppe i Klitten med barnen, vädret bjuder på en hel del överraskningar men jag trivs så bra här ibland bergen. Ibland känns det nästan som att farmor ska stå på trappan och vänta då man svänger in på parkeringen. Att bara vara i lugnet med tända ljus, ensam med tankar, jag laddar energi här. Nu lägger sig mörkret över oss snart och imorgon är en ny dag.

Firade vi i helgen, 90 år sedan min farmor föddes. Räknade ut att hon har tre barn, 8 barnbarn och 16 barnbarnsbarn(tror jag). Vi var många på plats och firade henne med tårta. När vi sjöng för henne klappade hon händerna, det var fantastiskt. Kändes nästan som att det var farmor den här dagen. På söndagen hade Elina kompiskalas med femkamp, vädret var inte på vår sida och de flesta grenar fick genomföras inomhus. Ja hon var nöjd i alla fall. Fick ihop 5,5 mil på cykeln förra veckan och klappar mig själv på axeln för jag är nöjd med det.

Just idag mår jag bra...just idag är jag stark... Det känns som att jag håller på att vinna över förkylningen, alla barnen vaknade på bra humör och det är fredag. Ska snart ta en cykeltur till jobbet, har bara fått ihop 2mil hittills så kämpar på. Helgen är som vanligt uppbokad med fotbollsträningar, 90års kalas på lördagen och 10års kalas på söndagen. Min farmor fyller 90 år och det firar vi på åkershem där hon bor nu. Minns hennes 80års dag med glädje, Elina var då två veckor och Hanna 2,5år. Mycket har hänt på 10 år, farmor är inte längre den farmorn som jag växt upp med men jag är övertygad om att nånstans därinne finns hon kvar, har alltid haft en speciell känsla för henne, hon var alltid glad och gjorde allt för oss barn. Minns då hon som 80+satt på Hannas golv och lekte med henne. På söndag har Elina kalas med femkamp för sina kompisar.

Är vad jag är. Har varit förkyld i flera veckor började med feber, sen bihålorna och nu mest snor och slem varje dag. Haft några härliga veckor annars om jag bortser från snoret. Vänner här på besök blev en helmysig helg med skidåkning, mello, tapas och ja visst en hel del vin. Semester i stöten med familjen blev också en härlig helg med sol, snöstorm, skidåkning, after ski, mys och ja visst en hel del vin. Denna helg blev i fotbollens anda med träningar, föräldramöte och cup i Hofors och hör och häpna inte en droppe vin. Eftersom jag gillar utmaningar har jag anmält mig till Ica klassikern, pust och stön. Jaja imorgon börjar Vätternrundan har nu 9veckor på mig att cykla 30 mil. Så nu blir det till att cykla till jobbet. Har nu en 10 åring här hemma, kalas med underbara släkten som vanligt. Livet rullar på i lagom fart.

...fast det redan gått två år. Var till mammas grav idag och L hade gjort så fint där, tog med mormor dit också. I Dag är bara en vanlig dag men en dag för oss att minnas en glad och levande mamma. Så vill jag minnas henne och sakna henne. För två år sedan tog hon sitt sista andetag och med en kamp att vilja leva vidare lämnade hon oss på jorden i en öändlig saknad. Alldeles för tidigt.

Försöker att för mitt eget välbefinnande gå 10000 steg om dagen och har nu trots vädret klarat det i flera veckor. Idag blev det 15000 steg och 91 aktiva minuter. Känner mig nöjd med det. Som bonus kanske även vikten minskar lite. Är ändå viktigast för mig att må bra. Känns ju som mitt knä nu äntligen är helt återhämtat efter påkörningen och då är det lättare att motionera. Trivs på jobbet också just nu, känner mig glad och pigg trots denna skut vinter med is och vatten. Blir kanske ingen fjällresa i år och saknar det litegran men får väl hitta på nått annat skoj. Nu blir det mello med hemgjorda chips och morötter vinet har vi redan druckit upp😆

Fyller J imorgon. Stannar upp en stund och funderar. När vi träffades hade han nyss fyllt 20 år och muckat från lumpen. Jag var på en nattklubb som hette Dublins tillsammans med mn kompis M. Jag var 19 och hade väl egentligen inte varit kär på riktigt. Småförälskad i en kille i Hultsfred en gång, träffat några killar på date och så men aldrig liksom fastnat för någon. Hade många killkompisar men väntade på de där magiska. Den kvällen hände det. Tror att det var en lördag i maj, han var där med sin bror och dom kom fram till vårt bord. Han bjöd upp mig, vi dansade och hade roligt, han var skitsnygg. En underbar kväll men komplicerad, hans bror köpte en ros till mig den kvällen och när J åt upp den då var jag fast. Han fick följa med mig hem, fast bara för att sova. Morgonen blev sådär konstig, han fick mitt telefonnummer. Jag väntade vid telefonen efter det och en onsdag då jag kom hem från jobbet hade han ringt på telefonsvararen, han sade sitt nummer men otydligt så jag hörde det inte. Tänkte att nu är det kört. Gick på Dublins på lördagen igen i hopp om att han skulle vara där, mot slutet av kvällen träffade vi på hans bror och fick då honom att ringa J och be honom komma. Han kom, nykter med sin mammas bil, så den kvällen fick jag skjuts hem. Sen dess finns det ingen jag hellre är med än honom. Fortfarande efter snart 20 år är jag kär i honom. Igår firades han av alla våra underbara släktingar och vänner. Det var folk och kärlek i hela vårt hus. Är så glad att min släkt och hans släkt fungerar så bra ihop och även våra vänner hör hemma där. Den yngsta var ett år och den äldsta var 96 år och jag somnade med hans arm runt mig och ett leende på mina läppar. Ett stort tack och massor av kärlek till alla er som kom och förgyllde vår lördagkväll.