Tiden läker...
för ett år sedan stod vi i solskenet på Kvarnsvedens kyrkogård för att snart gå in i kapellet och ta farväl av mamma. Nästan varje gång som jag besöker mammas grav och Livia är med så brukar hon titta på kapellet och säga- där inne var mormor förut men nu är hon i hålet. Ett barns tankar om döden. Idag var vi till graven igen, tillsammans med min mormor gick vi fram till mammas viloplats och tände ljus. Det är vacker och fridfullt där, solen värmde och fåglarna kvittrade. En ny vår är här, förra våren minns jag knappt men den här kan jag ändå njuta av. Så visst läker tiden, inte alla sår, men många. Jag kan minnas min mamma med glädje nu och minnas allt vi upplevde tillsammans, saknaden kommer alltid att finnas som en del av att man har älskat. Ikväll är vi bjudna hem till L på mat det ska bli mysigt.
Livskvalitet
Nu har jag tankat ny energi och det gjorde jag i fjällen närmare bestämt björnrike i Vemdalen. Sol, klarblå himmel, underbara barn, kärleksfull man, fantastisk lillasyster och världens bästa pappa. Även alla andra som var med gav mig livskvalitet. I en stuga omgiven av fjäll, skratt som ekar i väggarna, kortspel, bowling, trubadur och visst, en del alkohol också. Att somna i armarna på honom, att vakna av solens strålar, att njuta. Visst det var snöstorm en dag, mycket is på vägen, många kockar vid spisen, men roligt det hade vi. Nya minnen skapades.
