madarn.blogg.se

...som gyllene tider sjunger. Gårdagen gick faktiskt ok. Allt började vid halv ett ungefär, solen lyste varmt på våra ansikten då vi stod där utanför kapellet och väntade. Mycket folk ungefär 60 stycken var vi och många som jag inte kände eller hade träffat på många många år. Men alla med samma smärta i tårblanka ögon då de kommit för att ta farväl av en underbar männinska. Vi närmaste följde med prästen in först och han visade barnen kistan och de fick tända ljus runt den. Lila rosor och en psalmbok låg utlagda på våra platser. När alla tagit plats i kyrkan hördes redan små kvävda snyftanden som blandades med barnen som lät lite. Vi sjöng en jättefin psalm om våren och prästen pratade lite om mamma. Vi gick fram till kistan till tonerna av "Yesterdag all my trouble was so far away" och med tårar som sakta letade sig ner efter kinderna så var stunden kommen,  barnen lade dit fina teckningar till sin mormor, jag lade dit ett hjärta med texten världens bästa mamma. Våra rosor hamnade underst i en stor vacker hög av rosor i olika färger.  När alla tagit farväl fick vi höra sången "till en ängel-Sonja Alden" Var inte så ledsen som jag trodde men orden säger så mycket "jag lever och du lever inom mig, jag ser dig när jag blundar, jag ber dig vill du vaka över mig". Sen bad vi fader vår innan tonerna av "final countdown- Europe" bröt tystnaden. Att få höra den låten i balladform av en underbar sångerska var fantastiskt och jag är övertygad om att mamma hade älskat den. Akten avslutades med "always look on the bright side of life". Det blev precis som jag önskade i kyrkan. På minnesstunden var det många att prata med, många generösa människor hade satt in pengar på olika fonder mest till "Min stora dag" som vi föreslog. På minnesbordet stod ett foto på mamma och där fanns en bok att skriva i och hon var så älskad känner man då man läser alla vackra ord i den boken. Begravningen gick i turkost och lila hennes bästa färger. Efter minnesstunden så åkte vi närmaste hem till mig för att bara vara tillsammans. Vi skålade i skumpa för mamma. Sen drack vi lite mer fint vin, whisky, öl åt pastasallad och tro det eller ej vi skrattade. Det var längesen jag skrattade så mycket. Min älskade pappa han är ju helt underbar, han satt i soffan och lät barnen frisera honom, trots att han är liite tunnhårig, men men barnen löste det med löshår i alla möjliga färger. Det var såå roligt men ändå så sorgligt men jag vet att mamma och henes bästa kompis A-K som också gick bort alldeles för tidigt sitter nånstans och skrattar både åt oss och med oss. Livet går vidare.

 

Solens strålar speglar sig

i tårarna som sakta rinner

vinden smeker mot kinden

och tårarna minskar.

När mörkret kommer krypande

och det blir kallare

då tänds en ny vacker stjärna

nånstan där ute.

Den lyser starkare än någon

av dom andra stjärnorna

och jag ser den bäst

när jag sluter mina ögon.

Vi kommer alla att bli stjärnor en dag.

 

 

Sover inte så bra nu igen eftersom jag hostar hela tiden. Satt uppe i soffan inatt och halvsov. Hoppas denna natten blir bättre men är lite kluven just nu vill inte riktigt gå och lägga mig fast jag är trött. Vill inte vakna upp till morgondagen men samtidigt vill jag att den ska vara över. Hämtade nyckeln till kämpevillan idag där ska minnesstunden vara imorgon. När vi åkte dit sade min ljuvliga dotter Livia i baksätet - " mormor är död" Ja sa jag det är hon då säger hon bara utifrån ingenting - " mormor är i månen" sen skrattar hon och fortsätter - "och i solen, jag behöver solglasögon"

Ja älskade unge det behöver du för om mormor är i solen då kommer hon lysa på dig så fort hon hinner tänkte jag bara. Barn säger så kloka saker ibland.

Så om solen lyser på oss imorgon då mamma vet vi att du är med oss och vi kanske får sätta på hos solglasögon allihopa.

ibland nu för tiden, men sällan är förr. trodde aldrig att man kunde sakna någon så mycket att knappt vill kliva upp varje morgon. Det finns så mycket jag ångrar att jag inte sa, så mycket jag ångrar att jag inte gjorde. Men ändå så mycket jag är tacksam för att jag gjorde. Jag är såå glad för festen som vi gav mamma i 60 års present, jag är så glad för att just hon varit min mamma. Hon var den jag ringde då jag bara ville prata lite, ibland pratade vi närmare 1 timme i telefon. Jag är så glad för att jag firat jul med min mamma 37 gånger. Jag är så glad för alla råd jag fått om mina barn stora som små, och att mina barn fick ha en underbar mormor som gjorde allt för dom. Jag hade en lycklig barndom tillsamans med båda mina föräldrar. Nu känns det som om nån slagit undan fötterna på mig och sen skrattar åt det. Jag är tacksam för min man, mina barn och alla andra runt mig men nu fattas en viktig person. Det känns på ett konstig sätt viktigt att begravningen blir bra. Tar en dag i taget

Så här minns jag min mamma:

 

 

"Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar"

 

ur TILL EN ÄNGEL av Sonja Alden

Försöker att återgå till en vardag men det är inte lätt, vill ju inte glömma det som hänt heller men ibland går dagarna som vanligt och ibland kommer jag på mig själv med att bara fastna med blicken på nått och tankarna far iväg. Vet inte ens vad jag tänker på alltid. Igår fick jag lov att gå in i skrubben där mammas sängkläder låg kvar sen hon var här och sov över. Har undvikit det men nu var det dax. Kramde täcket och kudden bröt ihop en stund, kom tillbaka tog av lakanen sen visste jag inte vad jag skulle göra så jag knölade ihop dom och gömde. Ska jag spara dom, slänga dom, tvätta dom ingen aning faktiskt. Tänker mycket på begravningen som kommer vet hur jobbigt det kommer att bli, ett sista avsked. Men mamma ska minsann få en sista "fest" inte för att fira att hon fattas oss men för att hon har funnits hos oss så många år. Och jag är så tacksam över att just hon var min mamma och mina barns mormor. Mamma du fattas mig!!

tankarna snurrar i huvudet, tårarna har på nått vis tagit slut. Försöker tänka att det var nån mening med att mamma var hit till oss i helgen. Hon brukar inte erbjuda sig att ta tjänstledigt från jobbet för att vara med barnbarnen, men nu på sportlovet så gjorde hon det och eftersom J skulle vara ledig tors-fre så ville hon vara med dom på måndagen. Hon kom redan på lördagen, då var hon barnvakt åt L på kvällen, dom var hit och åt tacos med oss och hon var jätteglad. På söndag morgon hade L somnat i hennes famn frmför tv:n något som han inte brukar göra. Sen bjöd mamma oss alla på lunch på ikea, något hon inte heller brukar göra, vi åt tillsammans hon fick vara med oss alla sen åkte vi hem en stund och mamma frågade om vi skulle åka till mormor och fika, det gjorde vi. När vi åkte hem från mormor reagerade jag på att hon gav mamma en kram, som hon inte brukar göra. Vi åkte hem, åt kassler pratade och hon var med barnen. På söndag morgon gick jag och J till jobbet och Livia vaknade tidigt så hon låg och myste med mamma i sängen länge innan dom gick upp och åt frukost. Sen tog hon med sig alla barnen på bio i forum de såg filmen "flygplan". Sen handlade dom på ica kvarnen, kvittot låg kvar i mammas kök. Jag ringde hem från jobbet efter lunch för att höra om allt gick bra. Elina svarade glatt och berättade att dom sjöng singstar med mamma jag hörde Hanna och min mamma sjunga och skratta i bakgrunden, jag väntade tills låten var slut sen pratade jag lite med mamma, hon sa att barnen varit så snälla, Livia hade sjungit på bion så hon hade sagt åt henne, jag skojade lite om att dom sjöng singstar då vi inte var hemma och sa att vi skulle sjunga tillsammans nån gång. De hade sjungit : Under ytan, diggilo diggiley, do wah diddi. Hon hade jättekul med sina barnbarn.Hon åkte hem då J kom från jobbet eftersom jag var till ortopeden den dagen. På tisdagen fick jag ett sms hon undrade hur det hade gått hos ortopeden hon skrev att barnen varit såå snälla och gjorde en glad smiley. Hur ska man nånsin kunna ta bors smsen ur telefonen. Det var sista kontakten jag hade med min mamma. Detta skriver jag ner för jag vill spara dessa minnen, jag är rädd att glömma.

Idag var jag till ica tillsammans med Livia för att handla, jag fick nästan panik då jag gick runt där tänkte på att där handlade mamma för inte ens en vecka sedan och nu finns hon inte mera. Livia tvärstannade framför ett ställ med filmer och fick syn på filmen "flygplan" - Den filmen såg vi på bio med mormor, hanna och lina, du och pappa var på jobbet, mormor laila och jag sen skrattade hon högt. Det var bara att bita ihop jag tänkte "Livia spar det minnet av din mormor" men jag vet att hon kommer inte minnas sin mormor. Men hon fick ha en mormor om än för kort tid. Hanna och Elina kommer ha minnen av sin mormor kvar. Dom är inte ledsna som jag, dom förstår inte riktigt. Jag är glad att jag har min familj nu och jag och Jonny pratade länge igår då barnen lagt sig om mamma och om hennes hus och begravning och massa annat. En dag i taget framåt. Tack alla för att ni finns.