Nedlagd
Ett tag nu har jag nte orkat skriva men nu kom lusten tillbaka. Livet är en berg och dalbana kan man säga. Vad som hänt, jo en vacker sensommardag i september så frontalkrockade en bil med en lastbil i djurås. På ett ögonblick så förändrades så mångas liv då en ung människa rycktes ifrån oss. Sorgen följer oss varje dag och smärtan jag ser i ögonen på dom som stod han närmast är obeskrivlig. Vi har än en gång varit på begravning, urnsättning och gått igenom ännu en hemskhet. Ibland undrar jag vad det är som får en att kliva upp varje morgon. Men när man gått igenom allt som vi gjort så tro det eller ej men sorgen för människor närmare varandra och man lär sig leva i nuet. Idag var en sån där härligt vanlig dag då sorgen fick ligga i ryggsäcken. Var i fotostudion med dom bästa och skrattade så tårarna rann. Men nu är sorgen uppackad igen för imorgon skulle min mamma fyllt 63 år och hon fattas oss varje dag. Men jag kliver i berg och dalbanan om och om igen och hoppas att färden nu saktatner lite för det är skönt när backen planar ut. Imorgon är en ny dag och vem vet den kanske blir vacker.
