madarn.blogg.se

är det vår bröllopsdag. Det är nu sju år sedan vi sade JA till varandra i kylan och solskenet vid ornässtugan. Då var Hanna hemma med sin mormor och Elina var i magen. Den stunden var bara vår och det var en vigsel i min smak.

 

"♥♥♥ Det handlar inte om att hitta någon man vill gå till sängs med, det handlar om att hitta någon man vill vakna upp brevid. Det handlar inte om att hitta den man vill leva sitt liv med, det handlar om att hitta den man inte kan leva utan. För världen är du bara någon.. Men för någon är du hela världen. ♥♥♥"

 

Ja idag blev lillskrotan 2 år. Dagen firades med många paket, besök av släkten, tårta och kärlek.

Det var en trött och lycklig liten tjej som somnade ikväll. Vi är så glada att få ha denna bestämda, envisa lilla dam i våra liv. Visst hon är en utmaning många gånger och hon har testat vårt tålamod till vad man tror är maxgräns. Men när hon kryper upp i famnen och bara vill mysa, eller hennes underbara skratt som klingar i väggarna tar bort dom där dåliga stunderna. Vår resa med denna tös kan man säga började på Gran Canaria. Vi var där i slutet på maj 2010 till början på juli. Jag visste inte då att ett litet frö börjat växa i min mage men i slutet på vistelsen där började jag ana något. Ni vet den där känslan man får av att nått är annorlunda. Hade grav test hemma och skulle ta det då vi kom hem. Efter vårt missfall så betydde detta så mycket. Vi kom hem till sverige sent på natten en tisdag så då blev det inget test. Jobbade på onsdagen och då jag kom hem kom syrran och hälsade på. Jag minns att vi stog ute på gräsmattan då hon sa- Det är nått jag måste berätta. Jag tror jag fattade direkt vad det var. Vår morfar hade gått bort några dagar tidigare. Han hade varit dålig ett tag och nu hade han gett upp. Det var sorgligt. Några timmar senare visade stickan ett + och på nått sätt kändes det som att det var meningen att just denna lilla virvelvind skulle komma in i våra hjärtan efter vår förlust. Jag bestämde direkt att om det var en pojke skulle han heta Emil efter min morfar. Men det blev en tjej och jag tror att min morfar vet det!!

24 januari kom hon, årets fattigaste dag kallas den, men inte för oss. Perfekt förlossning och allt gick bra (allt annat har jag glömt bort) två stolta storasystrar att komma hem till och helt underbart att få ett till barn.

  

ja har inte haft så mycket inspiration till att blogga på ett tag nu. Har haft fullt upp både med jobb och hem. Många födelsedagar att fira nu i januari. Förra veckan firade vi mannen som fyllde 36 år. Har även firat mormor och Kusin till barnen som också fyllt år. Snart är det dax för lillskruttan i familjen att fylla 2 år. har haft en lugn skön helg, bakat lite, städat lite (som vanligt). Har införskaffat ett löp-gå band här hemma och just nu springer Hanna på det. Jag går mest men har provat springa lite också. Dax att få upp konditionen lite. Försöker gå varje dag ialla fall en liten stund. Så det blir nog en tur snart.

Väl hemkomna från första skoldagen, erbjöd mellis till barnen, inget dög åt lill fröken Livia. Inte apelsin, inte smörgås nähäpp var utan då tänkte jag. Från vardagsrummet hör jag hur det prasslar i köket, smyger in och kollar. Där står hon, och har öppnat skafferidörren och ni kan aldrig gissa vad hon åt på... jo en okokt lasangplatta. Att jag inte tänkte på att erbjuda det till mellis!!

Det hade vi på annandagen jul på mitt jobb i forssa. Här kommer lite bilder som min pappa och hans fru tog medans vi åkte.

Ja imorgon är det dax att jobba igen, planeringsdag på jobbet. Men barnen är lediga imorgon också med Jonny, sen börjar vardagen igen med skola och förskola. I fredags var jag med alla tre barnen till maserhallen det gick över förväntan bra faktiskt. Förutom att Livia hela tiden sade- ill inte bada. När vi åkte därifrån efter 4 timmar sade hon- loligt bada, mera. Ja man vet inte vad man ska tro. Vi var i alla fall trötta då vi kom hem. Igår blev det hemmamys med lite städning och alla tomtar fick flytta tillbaka till källaren. Idag blir det julgransplundring på galaxen.

De två stora barnen är utlånade till K och B, dom var hit på nyårsdagen och frågade om dom fick låna dom. Ja visst det gick bra och igår ringde Elina -mamma vi kan väl få sova här en natt till. Ja det fick dom men tomt blir det här hemma när man är van att det händer nått hela tiden. Jonny jobbar så jag har myst med LIvia i två dagar. Idag har vi bakat lite till jonnys födelsedag. På nyårsdagen förmiddag var vi 5 vuxna och 6 barn och ett par timmar senare var det nästan tomt. KOntraster. Men har änvänt tiden till att njuta av lugnet det är inte så ofta man kan det nu för tiden, det går i ett med jobb, barnen, skola, hemmet och även relationen till mannen ska ju ha sitt. Men nu har jag laddat batterierna för ett alldeles underbart 2013.

Då har det nya året börjat!! Vi firade in det här hemma med vänner, god mat och lite fyrverkerier. En jättetrevlig kväll hade vi. Jag mår bra och är lycklig men just denna dagen är en av mina sämre dagar. Vissa saker är svåra att glömma bort. Jag har tre underbara barn som jag älskar över allt annat, men idag för tre år sedan förlorade jag ett barn. visst det var tidigt och det var ett så kallat missed abortion. Jag var gravid i v. 14 men hade i flera veckor kännt att nått inte stämde, jag gjorde massor av grav. test för att kolla så att jag var gravid och alla visade +. Men på nyårsdagens morgon var det lite lite blod på papperet då jag torkade mig. Kunde inte göra mer än att avvakta till dagen efter och ringa, alla sa att det var helt normalt att blöda lite, men nej för mig var det inte det. Jag och mannen åkte in till kvinnokliniken och efter mycket väntan fick jag ultraljudet och det bekräftade min misstankar, vårt barn hade inga hjärtljud. Det hade dött för några veckor sedan men min kropp stötte inte bort det. Vår sorg var enorm, barnen var ledsna men vi åkte hem och väntade på att missfallet skulle komma. På kvällen började jag få menssmärtor som blev värre och värre och jag visste vad som skulle hända. Nu kan ni sluta läsa om ni är känsliga!! Vid tolv på natten ungefär kom det ut, jag ville se den så jag stod i badkaret och det var verkligen ett barn, litet och nästan genomskinlig, men jag såg början till armar, ben, huvud. Jag ville att Jonny skulle titta men han vägrade, det var inte äckligt som man kan tro det var bara sorgligt. Jag ångrar inte att jag såg det annars hade jag bara undrat. Jag fick spola ner det i toaletten, ja vad ska man göra man kan ju inte begrava det. På nått sorgligt vis var det skönt att det var över, trodde jag. Men jag blödde och blödde, massor av koagulerat blod kom ut, jag försökte sova men det blev blod överallt kändes det som, tillslut ringde Jonny ambulans. Dom kom snabbt och jag är glad att barnen sov genom detta, dom mätte min värden men eftersom jag klarade av att sitta så fick jag åka sjukbil istället. Jonny fick lov att stanna hemma med barnen, vi kunde inte väcka dom mitt i natten till detta så jag åkte själv. Fick snabbt lägga mig i ett rum eftersom jag var så yr, det blev en skrapning några timmar senare. Sen var det över. Några timmar senare hämtade Jonny och barnen mig och vi åkte hem till lugnet. Då hade vi bägge varit vakna i princip hela natten. K och B kom förbi spontant aldeles då vi kommit hem så vi berättade vad som hänt. Dom sade bara - vi tar med barnen hem så ni får vila. Och det är jag så tacksam för, vi fick sörja vårt tredje barn i lugn och ro och barnen fick ha roligt. Jag somnade i Jonnys famn och efter några timmar kändes det bättre. Men jag tänker  fortfarande på barnet som blev en ängel, på papperet var det ett foster men för oss var det ett barn.