madarn.blogg.se

Nu är julen slut för detta året, på annandagen var vi med pappa och D och åkte madrass. Jättekul hade vi, väntar med spänning på att få se några kort som dom tog när vi åkte. Vi blev även bjudna på mat där efteråt och ett par partier buzz. Skulle till en busshållplats också för att ta kort på Livia bredvid reklambilden på henne men då hade dom tagit bort bilderna i forssa. Men vi hittade bilder på henne vid järnvägsstationen så nu är hon förevigad bredvid sig själv. Var till stan idag och där satt hon också på flera stora bilder, ska bli roligt att visa henne då hon blir stor. Har grattat B som fyllde år idag. Nu har lugnet infunnit sig i arnessonska hemmet och barnen ser shrek på tv. Imorgon fylls huset igen av vänner från stockholm som ska vara här över nyår. Blir lite mys, slalomåkning, pulkaåkning och massa umgänge. Nu inväntar vi det nya året för att se vad det har att erbjuda, mycket lycka hoppas jag.

Barnen var jättesnälla, maten smakade som vanligt, vi var 19 st som åt och sedan kom 5 st till. När kalle anka var slut gick barnen runt och väntade utom Livia som fiskade hela tiden (fick ett fiskepussel i morse) Men då det knackade på dörren blev det en himla fart. Men då dörren öppnades och tomten kom in då tvärstannade Livia med ett förskräckt uttryck -tomten! viskade hon. Han delade ut en säck med paket och barnens ögon tindrade. Paketen under granen ville Hanna dela ut. Jag fick en nyckelring i trä som hon hade gjort och en gryttlapp som hon sytt till mig och Jonny. Hon är så gullig med sina julklappar. Mycket paket blev det och barnen lekte glatt med sina leksaker. Gästerna droppade av hemåt en efter en, kvar blev K&B, mamma (som sover här) och pappa. Då skulle vi provspela barnen nya spel, ja och kaos utbröt. Tävlingsinstikten är det inget fel på, barnen och vi hade jätteroligt. Det var äran som stod på spel och jag vann inte en enda gång... Nu blir det gonatt i stugan

 

Ja en dag kvar.. vilken dag. Pulkaåkning på förmiddagen var jätteroligt iallfall när det gick nedför enligt Livia, upp var inte lika kul!! Mini julfirande hos min farmor med fika hon var pigg idag så det var roligt, hon visste vilka vi var. Sen började hon, den lilla kämpen, hon testar vårt tålamod så långt det går. Hon gallskrek hela vägen hem från stan, utan anledning hon var bara förbannad, både jag och Jonny var i upplösningstillstånd, vad gör man med en snart tvååring som är hysteriskt arg?  Det gick över..ett tag. Sen skulle vi åka och väcka tomten och hon skulle klä på sig då började det igen. Hon skrek och skrek, skulle inte ha vantar och ingetting, till slut tog Jonnys tålamod slut och andra barn fick väcka tomten utan oss. Vi klädde av oss och hon skrek, pust. Bara för att hon inte får som hon vill. Men nu sover hon och lugnet och julmyset infinner sig.

Granen står så grön och grann i huset, knäcken och kolan är kokad, sillen inlagd så nu är det köttbullarna och skinkan kvar. Vi blir många på julafton som firar tillsammans hemma hos oss. Underbart tycker jag och finns det hjärterum... stämmer så bra då vi trycker in oss i vardagsrummet och väntar på tomten. Barnen är redan uppvarvade märker man få se vilka kommentarer tomten får i år, tror att dom listat ut vem det är. Nu har vi jullov, ja en har ju jour men vi andra har lov nu. Så nu är det bara att försöka glömma jobbet i ett par veckor och koppla av.

 

 För tre år sedan, en mörk, regnig dag i november hade jag en jobbig dag. Slutade jobbet vid fyra på eftermiddagen och som vanligt ringde jag mannen för att höra om jag eller han skulle hämta barnen. Han skulle precis åka från sin firma och vi bestämmde att jag hämtar Elina på förskolan och han hämtar Hanna på skolan. Jag tog cykeln, satte på lyset, hade reflexer men ingen hjälm. Trampade hemåt i regnet, valde att inte lyssna på musik p.ga  vädret. När jag kommit ca. en km skulle jag korsa en väg, det var lite trafik så jag saktade in och skulle stanna då bilen som närmade sig övergångsstället saktade in och såg ut att stanna, då tog jag ett urdumt beslut, jag cyklade över...nästan. Känslan när jag var på väg över och i ögonvrån ser att bilen gasar istället var förlamande, när metallen träffade mig och jag rasade i backen, kände hur jag slog i bakhuvudet och ryggen ganska rejält. Vad gör man då? JO jag reser mig upp haltandes, ser till att lyfta upp cykeln som ligger bredvid mig. Mannen som körde bilen kliver ur och är skärrad, ursäktar sig han såg inte mig, han såg bara trafiken på den korsande vägen. Jag skakar lite och håller med honom att det var inte bra, han undrar om jag vill ha skjuts nån stans. Jag var lite disorienterad men tar ändå upp telefonen och ringer min trygghet, min man. -Jag har blivit påkörd säger jag. Vart är du säger han, jag vet knappt det, han säger åt mig att ta namn och telenummer+ reg.nummer på bilen, så det gör jag, vet ej var jag fick papper och penna ifrån och kunde knappt läsa min egen handstil. Sen åker bilföraren, jag väntar på Jonny och tanken som far genom mitt huvud är, nu blir vi sena att hämta barnen. När jag med möda satt mig i Jonnys bil kommer tårarna, chocken, han ringer polisen och medelar olyckan, men eftersom jag fått mannens uppgifter så gör dom inget, utan det blir försäkringsbolagets uppgift. Vi hämtar barnen och när vi kommer hem frågar Jonny om vi ska åka in till akuten, jag svarar ja utan att tveka så ont har jag. Han hämtar sin mamma som får ta hand om barnen, jag kan knappt gå men han hjälper mig. På akuten får jag komma in direkt då jag berättar att jag blivit påkörd, mitt knä är dubbelt så stort och jag har tre stora bulor i bakhuvudet. Blir skickad till röntgen av läkaren där frågar Jonny om jag får bli röntgad eftersom jag är gravid i v.7. Dom disskuterar länge och rådfrågar läkare men bestämmer att dom inte vill ta risken att röntga. Jag får åka hem med ett par kryckor och återbesök efter 2 veckor.

Fick pengar av försäkringsbolaget utan krångel, ersättning för förlorad arbetsinkomst och för sveda och värk, men vad är pengar. Vi förlorade vårt efterlängtade barn den eftermiddagen, men det är en annan historia.

I lördags var vi till mamma i Gesunda, hon har fyllt år så vi fick både mat och tårta där. Ungefär lika mycket snö som är. Lördagens äventyr var då vi skulle ta oss ut i skogen för att hämta en gran. Tre bilar på rad i snön, R tog täten och runt hans bil yrde snön, han plogade vägen åt oss kan man lugnt säga. Snö nästan till knäna men skam den som ger sig, ner med lillstumpan i en pulka och sen pulsade vi iväg. Klart vi hittade en fin gran men om nån hade sett oss hade dom trott att vi inte var riktigt kloka när man kan köpa en gran för ett par hundralappar hemma i borlänge. Men det är ju så mysigt, tacksam att R har en massa skog och bjuder oss på en gran varje år. Barnen var nöjda och glada, hunden var glad och kaffet smakade jättegott då vi knuffat ut bilarna ur snön och tagit oss tillbaka från skogen.

Söndagens äventyr var att packa in barnen i bilen och åka hem till gammelmormor på lite ärtbrödsbak. Ni skulle ha sett Livia vad hon kavlade och pickade brödet. Gott blev det och tomten hann vi träffa i gammelgården då brödet skiulle kallna. Träffade även på Pappa och D som också var ute i kylan. Så dom följde med till gammelmormor på kaffe och nybakat ärtbröd. L kom dit med lillpojken och V och M kom också så det blev många runt fikaborden. Gammelmormor var nog bra trött då vi åkte hem, men hon tycker att det är såå roligt då barnen är med och bakar även om det blir intensivt. Det är så skönt att hon är så pass pigg ännu och har glad att ha flera generationer runt mig och barnen som vi kan lära av. Men hon är inte ens 80 år ännu och hon sade en gånga tt nog ska vi bli 5 generationer allt så Hanna får väl skaffa barn tidigt hon. Ingenting är omöjligt. Nästa helg ägnar vi nog åt att fixa lite julgodis tror jag

 

!! 

Men nu är det väl underbart ute!! Idag på jobbet då vi tittade ut och såg stora fina snöflingor dala ner mot marken i ett vintervitt snölandskap, då ville man bara gå ut och lägga sig i den mjuka snön. Och ut gick vi, in ville vi inte gå så det blev en brasa och mellis ute, varm oboy och ostmacka.

Har fixat och donat lite här hemma, lussekatterna är bakade och likaså pepparkakorna, pepparkakshuset står på sin plats och många julklappar är inslagna. Vi blir många på julafton men finns det hjärterum...