Februari igen
4 år av saknad. Tycker fortfarande att det var orättvist att och hur du fick lämna oss. Jag blir arg när jag tänker på det och ledsen men samtidigt kan jag inte låta bli att vara glad över den tid jag fick ha dig som mamma. Det är så många känslor som ska samsas på en och samma gång. Jag är tacksam över vår sista helg tillsammans och mitt sista minne av dig då du sjöng "there she was just walking down the street singing do wah diddy... och du var så glad den måndagen med dina barnbarn och på fredagen fanns du inte längre. Vem kunde ana... men du finns med oss i våra hjärtan och våra tankar och varje gång jag ser barnens smilgrop.
Kommentarer
Trackback
