madarn.blogg.se

Fyller J imorgon. Stannar upp en stund och funderar. När vi träffades hade han nyss fyllt 20 år och muckat från lumpen. Jag var på en nattklubb som hette Dublins tillsammans med mn kompis M. Jag var 19 och hade väl egentligen inte varit kär på riktigt. Småförälskad i en kille i Hultsfred en gång, träffat några killar på date och så men aldrig liksom fastnat för någon. Hade många killkompisar men väntade på de där magiska. Den kvällen hände det. Tror att det var en lördag i maj, han var där med sin bror och dom kom fram till vårt bord. Han bjöd upp mig, vi dansade och hade roligt, han var skitsnygg. En underbar kväll men komplicerad, hans bror köpte en ros till mig den kvällen och när J åt upp den då var jag fast. Han fick följa med mig hem, fast bara för att sova. Morgonen blev sådär konstig, han fick mitt telefonnummer. Jag väntade vid telefonen efter det och en onsdag då jag kom hem från jobbet hade han ringt på telefonsvararen, han sade sitt nummer men otydligt så jag hörde det inte. Tänkte att nu är det kört. Gick på Dublins på lördagen igen i hopp om att han skulle vara där, mot slutet av kvällen träffade vi på hans bror och fick då honom att ringa J och be honom komma. Han kom, nykter med sin mammas bil, så den kvällen fick jag skjuts hem. Sen dess finns det ingen jag hellre är med än honom. Fortfarande efter snart 20 år är jag kär i honom. Igår firades han av alla våra underbara släktingar och vänner. Det var folk och kärlek i hela vårt hus. Är så glad att min släkt och hans släkt fungerar så bra ihop och även våra vänner hör hemma där. Den yngsta var ett år och den äldsta var 96 år och jag somnade med hans arm runt mig och ett leende på mina läppar. Ett stort tack och massor av kärlek till alla er som kom och förgyllde vår lördagkväll.

I söndags bar det av med tåget mot huvudstaden och hör och häpna sj var i tid både dit och hem!! Det tog väl ungefär 5 minuter innan H och E var i luven på varandra. Väl framme checkade vi in på hotellet, skönt att det va nära från T-centralen för det var kallt ute. Där fortsatte bråket om vilken säng dom skulle sova i, slutade med grin från den som fick fel säng. Sen gick vi mot isbaren där vi mötte upp några vänner och deras barn. Det är fint på isbaren, dyrt men fint. Barnen kände på isen och fick juice i ett isglas. Middag på jensens väntade, C hade bokat bord så det var bara att gå in. Bra resturang med god mat och bra för barnen. Efter trevligt surrande och en flaska vin var det dax att återgå till hotellet. Sov väl inte superbra, men efter en god hotellfrukost tog vi tunnelbanan till Globen där nästa äventyr väntade, Disney on ice. Bra platser, tredje raden parkett, popcorn inhandlade nu var det spännande. Då kom hon och presenterade sig- My name is Anna. Hon undrade om alla tre barnen vill vara med i showen under numret lilla sjöjungfrun. Klart dom ville det. Efter pausen hämtade Anna dom, förvånad att Livia följde med, men hon tog Anna i handen och gick. Hanna fick träna sin engelska och prata med henne. Till låten havet är djupt fick dom åka runt i en båt på isen. Jätteroligt verkligen. Bra show och Livia älskade numret från frost. Sen blev det en hel del promenerande som alltid i storstäder innan hemresan. Resans Elina var då vi klivit av tunnelbanan och Elina tittar på mig och frågar: Har vi spårvagnar i Borlänge? Jag tittade på henne och frågar om hon sett nån där, eller nån räls i stan. Då ville hon inte prata mera. Hon använder sig inte av uttrycket "tänk först, tala sen"men hon ger oss många skratt den ungen.

Tänker tillbaka på året som gått och funderar på hur det varit. Började med en lugn nyårsafton eftersom mannen vad jour. Sen bara rann året iväg under mina fötter. Konstaterade att vi inte varit på akuten en enda gång under 2015, och det är jag tacksam för, inte heller har jag varit på någon begravning, det är jag också tacksam för. Saknaden efter mamma är fortfarande stor men sorgen är annorlunda nu. Tänker ofta på minnen med henne med glädje nu även om jag då blir ledsen för allt vi missar tillsammans. Är glad att min egen mormor är ganska pigg samtidigt som sorgen över att mina barn inte har nån mormor finns i bakgrunden. Man egna barn växer så det knakar och tillockmed lilla L börjar bli stor. Gläds åt hur barnen utvecklas och är en stolt mamma för jag har fantastiska barn. Min relation med J är väl som dom flesta relationer upp och ner. Mest upp men klar att vi har våra fighter om allt från dammsugningen till barnuppfostran. Är glad för att han finns i mitt liv, han har sina speciella egenheter men för mig är han fortfarande den enda. Jag älskar när han kryper in nära mig innan vi ska somna, jag älskar när han ligger på golvet och pusslar med Livia, och jag älskar det där leende (som man inte ser så ofta) och vi skrattar både med varandra och åt varandra. Detta året har det varit mycket byggande, vi har byggt ut en altan i Klitten, och vårt garage här hemma. Och jag blir stolt över att min man är så duktig att bygga och glad att han vill hjälpa till i Klitten också. Hade en underbar semester i Vemdalen med många nära och kära, solen sken ock minnena av när jag och syrran satt i solen och smuttade på "oboy" medans barnen lekte har jag i mitt hjärta. Sommaren regnade bort så det blev inte mycket bad. En spanienresa i oktober blev det också tyvärr sämre väder än förra året, men en resa med många minnen, det är inte alla som har rullat i en roundabout i Calahonda. Är även glad att vi fick till en reunion med gamla vänner, vi hade en jättetrevlig kväll och jag gillar dom såå mycket. Ser nu framemot vad detta nya år har att komma med, har höga förväntningar.