madarn.blogg.se

skitår..eller vad ska man sägs. Här kommer en sammanfattning av år 2014 ett av de sämsta åren någonsin. Mysig nyårsafton med fyrverkerier och umgänge en det singstar också. Kommer ihåg att jag tänktedetta kommer bli ett bra år! Jo tjenamors va! Började bra ändå, firade lite födelsedagar, fick oväntat en jättefin orkide av mannen på vår 8 bröllopsdag. Sportlovet kom som vanligt och började med en mysig helg med mamma hos oss. Sen 28 februari då blev det ett riktigt skitår här på jorden men himlen fick en ny stjärna och en vacker ängel. Hela våren försvann i ett virvarr av planera begravning, städa ur hus, sälja hus/ tomt. Kändes som man gjorde intrång i nån annans liv. Insåg med sorg hur många saker som jag inte visste om min mamma. Mitt i allt detta så kom jag och min syster närmare varandra och är glad att hon fanns där genom hela processen. Kom även närmare min moster som hjälpte oss jättemycket. Vi kunde mitt i allt elände skratta tillsammans. Sommaren kom men vi städade hus, varmt var det kommer jag ihåg. Hade även fått besked att mitt knä skulle opereras så det väntade jag på länge. Under hösten har jag blivit stammis hoss 1177 då barnen haft en del konstiga sjukdomar. De har haft svinkoppor, urinvägsinfektion, slitit av en sena i ett finger, halsfluss, höstblåsor, tecken på njurbäckeninflammation och nu avslutar vi året med springmask. 2 besök på akuten, 2 på ortopeden, 1 på röntgen, 3 på vårdcentralen plus min knäoperation som ialla fall gick bra. Så nu sätter jag ner foten, ge oss en break nu vi orkar inget mera. Men visst okej då det kunde ju varit värre...eller? Jag är tacksam för min pappa som under året blivit en pigg och glad 60 åring. Det firades i bergebo och en resa till spanien blev presenten från oss. Jag är tacksam för den resan vi gjorde, skulle så här i efterhand gjort annorlunda vissa dagar men skulle ändå vilja göra om resan. Är tacksam för mina barn som trots sjukdomar gett mig guldkant på tillvaron. Är tacksam för min man som tagit fram sidor jag inte trodde fanns och stöttat mig, tröstat mig genom många svåra beslut under året. Hur dagen än varit så somnar jag oftast med hans arm runt mig och det har betytt mycket i år. Är även tacksam för min lillasyster som livat upp många mörka stunder, hon har haft ett jobbigt år men hon håller ihop ännu och vi har gjort det tillsammans. Är glad och tacksam för alla som finns kvar i mitt liv och se upp 2015 för här kommer vi och vi har stora krav på detta år.

Ute är det riktigt kallt och vackert på dagarna, inne har vi det varmt och mysigt med tända ljus. Igår var inte en bra dag då mellersta dottern började med att kräkas. Jaha magsjuka in the house tänkte vi och spritade händer noga. Men det blev bara lite sen hade hon hög feber på morgonen, jaja men barn är ju sjuka. Sen klagade hon på ryggont i nedra delen av ryggen då kom oron krypande, det kändes fel. Ringde 1177 och fick rådet att åka till akuten i falun och kolla upp henne. Symptomen kunde vara tecken på njurbäckeninflammation. Suck vet ju vad akuten på långhelg oftast innebär, kö och väntan. Men vill ju inte chansa att låta bli heller, är ganska lugn då det gälker barn och sjukdomar men vet ju vad mamma dog av. Så ringde pappa och hörde om han ville låna dom andra barnen och det gick bra, skönt att kunna åka bägge två då det gäller sånt här. Väl där inne kollade dom urinprovet väldigt grumlig och innehöll vita blodkroppar. Urinvägsinfektion sa sköterskan, ni måste vänta på doktorn. Och vi väntade och väntade bland alla sjuka barn. Dom tog blodprov och mätte andningen på E sen fortsatte vi vänta. Efter 6 timmars väntan kom doktorn, och skickade hem oss!! Glad för det förstås men trött efter allt väntande. Hon gjorde en grundlig undersökning av E först, Kollade magen, lysnade på lungor, hjärta, kollade halsen, njurarna, öronen, tarmarna. Skulle skicka urinen på odling men allt såg bra ut, skulle kunna vara början på urinvägsinfektion och vi skulle återkomma om hon fick mera ont. Men ingen medicin behövde hon. Så idag har vi "tvingat" henne att dricja mycket tranbärsjuice och sköljt igenom kroppen och nu verkar febern ha släppt. Så idag har vi bara myst, åt trerätters middag med gott vin till och med.Nu är det "trassel" på tv och godis i skålen.

För detta år är julafton över. Det kommer flera, är nöjd med dagen. För jag var ännu ett år omgiven av nära och kära. Vi åt julmat med inslag av tapas, efterrätt, tomten kom, barnen var rädd, barnen var glada, nyaste släktingen bedårande söt. Tar nu ett glas martini nersjunken i soffan, trött men med värme i hjärtat. Imorgon fortsätter firandet hemma hos svärmor. Så gonatt och god jul på er alla. " Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig suddas ut. Du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut..." (Tomas Ledin)

Nu är den snart här, julen. Nyss åt vi lite på den nygriljerade skinkan fick offra mig på snuttbiten i år, den brukar mamma alltid äta. Snart ska vi spela bingolottos uppesittarkväll, och ja jag är lite störd för gissa hur många lotter haf har köpt? 6 stycken förstås, 5 till oss i familjen och en till vår ängel. Hon har alltid spelat med oss och det gör hon även ikväll tyvärr inte i fysisk närvaro. Så mamma vart du än är ikväll tar vi storvinsten va? Morgondagen blir annorlunda men ändå lika, julmat, släktingar, tomten. Granen är i år till mammas ära prydd i turkost. Är väldigt glad över ett speciellt julkort som barnen fick i år. Mamma brukar alltid skicka tre julkort ett var till barnvarnen. Och i år kom tre julkort med hälsning från sollerön och R och Millan. Gulligt att han tänkte på barnen och dom blev så glada. Livet förändras. Imorgon börjar vi med paketjakt för barnen sen firar vi en stund på kyrkogården. Sen inväntar vi alla gäster och har en GOD JUL.

Har en sån där skön söndag i hemmet med tända ljus och julmusik. Handlade julmat på förmiddagen och var till graven och tände ljus. Fina snöflingor dalade ner från himlen. Rullade köttbullar och tänkte på förra julen med glädje och är sorgsen över att inte mamma får vara med även i år. Är även sorgsen över att min mormor inte heller kommer till oss på julafton, hon orkar inte säger hon. Vilket jag har full förståelse för, hon är gammal men hon blir saknad. Min farmor är inte heller med oss längre på julafton. Det minskar men samtidigt så ökar det.

...närmar sig med stormsteg. Funderar på vad jag kan göra för att förändra julafton, men det blir nog inte så stora ändringar. Har ju alltid älskat julen, pyntat och lagat mat långt före, detta har jag ju smittat av på mina tre tjejer så dom ser verkligen fram emot julen. Lite ny mat på julbordet blir det nog och mammas ljus kommer brinna för henne. Men jag inser nu att jag kommer spela bingolotto på uppesittarkvällen, jag kommer laga mammas jansson, jag kommer vara glad, jag kommer vara omgiven av nära och kära och det kommer bli ännu en fantastisk julafton. För jag har kommit en bit i mitt sorgearbete och mamma kommer inte fira jul med oss i fysisk form men jag ger mig sjutton på att hon gläds med oss och att hon vill se sina barnbarns ögon stråla av glädje när dom får fira ännu en julafton. Och hade jag skitit i julen i år vem hade blivit glad av det?

Ja idag skulle min mamma ha fyllt 61 år. Så blev det inte för livet hade andra planer och döden kom ivägen. Idag minns jag mammas 60 års fest med enorm glädje. Hon var så lycklig, vi var så glada över hennes lycka. Festen car perfekt. Och ingen som deltog på festen anade vad som komma skulle. Är fortfarande arg på nån vet inte vem för min mamma skulle inte ha dött ännu. Jag hoppas fortfarande att detta är en mardröm, visst det går lättare och blir mindre påtagligt men när försvinner saknaden? Troligtvis aldrig. Här är en dikt till dig mamma på din födelsedag: I carry your heart with me, i carry it in my heart. I am never without it, anywhere i go you go my dear, and whatever is done by only me, is your doing my darling. I fear no fate for you are my fate, my sweet. I want no world for beautiful you are my world, my true. and its you are whatever a moon had always meant and whatever a sun will always sing is you. Here is the deepest secret nobody knows, here is the root of root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life. which grows higher than soul can hope or mind can hide and this us the wonder that keeps the stars apart. I carry your heart, i carry it in my heart/ E.E Cummings