40år

Fyller J imorgon. Stannar upp en stund och funderar. När vi träffades hade han nyss fyllt 20 år och muckat från lumpen. Jag var på en nattklubb som hette Dublins tillsammans med mn kompis M. Jag var 19 och hade väl egentligen inte varit kär på riktigt. Småförälskad i en kille i Hultsfred en gång, träffat några killar på date och så men aldrig liksom fastnat för någon. Hade många killkompisar men väntade på de där magiska. Den kvällen hände det. Tror att det var en lördag i maj, han var där med sin bror och dom kom fram till vårt bord. Han bjöd upp mig, vi dansade och hade roligt, han var skitsnygg. En underbar kväll men komplicerad, hans bror köpte en ros till mig den kvällen och när J åt upp den då var jag fast. Han fick följa med mig hem, fast bara för att sova. Morgonen blev sådär konstig, han fick mitt telefonnummer. Jag väntade vid telefonen efter det och en onsdag då jag kom hem från jobbet hade han ringt på telefonsvararen, han sade sitt nummer men otydligt så jag hörde det inte. Tänkte att nu är det kört. Gick på Dublins på lördagen igen i hopp om att han skulle vara där, mot slutet av kvällen träffade vi på hans bror och fick då honom att ringa J och be honom komma. Han kom, nykter med sin mammas bil, så den kvällen fick jag skjuts hem. Sen dess finns det ingen jag hellre är med än honom. Fortfarande efter snart 20 år är jag kär i honom. Igår firades han av alla våra underbara släktingar och vänner. Det var folk och kärlek i hela vårt hus. Är så glad att min släkt och hans släkt fungerar så bra ihop och även våra vänner hör hemma där. Den yngsta var ett år och den äldsta var 96 år och jag somnade med hans arm runt mig och ett leende på mina läppar. Ett stort tack och massor av kärlek till alla er som kom och förgyllde vår lördagkväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0