95 år

Har idag haft äran att få vara på ett 95 årskalas. Denna fantastiska människa som trots att reumatismen i många år brutit ned hennes kropp så är hon en järnlady. Självklart hade hon bakat både bullar, kakor tårta m.m. När hi komvar hon inte hemma men dörren var olåst. Vi hittade henne hemma hos grannen, en 90 årig tant som tappat bort sina nycklar, då ilar I dit med rullatorn för att hjälpa till. Igår hade en präst ringt hem till I och frågat om hon fick komma med en blomma, det fick hon och I var förvånad över att hon var så trevlig fast hon var präst. Hon hade inte predikat nånting bara pratat om allt i livet. Älskar att lyssna på dessa berättelser som de gamla pratar om. Hon bor själv i ett hus, stor gård fixar det såå bra. Om jag blir så gammal så önskar jag att jag får bli som henne

livet...

Upp och ner är det hela tiden. Tufft på jobbet just nu men försöker att glömma jobbet då jag är ledig. Sommaren har varit underbar på ett konstigt sätt, sorgen har varit som ett mörkt moln ovanför mig men varje dag har solen trängt undan det molnet på ett magiskt sätt. Livet går vidare, men spåren av en ofantlig sorg och saknad har präglat mig och jag känner mig ibland annorlunda. Men mer och mer ser jag min mamma i min yngsta dotter, speciellt när hon ler. Är så glad att jag har min pappa och dom senaste veckorna har vi ägnat åt att planera hans 60 års present. Han hade bjudit in till fest i bergebo och efter en god middag körde vi igång ett bildspel. Vår present var en resa till barcelona. hela vår härliga familj i ett hus i spanien. Ser så framemot denna resa. Då för en kväll kände jag att jag var mig själv en stund. Jag vill vara en glad, något busig, sprallig människa som mår bra, jag var där i februari och snart kanske jag hitta tillbaka till den tjejen igen. Är så glad och tacksam för att det går bra för alla mina barn både i skolan och på fritiden. Dom är sociala tjejer med skinn på näsan och dom är det bästa jag åstadkommit i mitt liv.

RSS 2.0