madarn.blogg.se

hemkommen efter ännu ett äventyr i Spanien. Calahonda hette byn där vi bodde och vi badade på solkusten. Jag har haft en mysig semester med sol bad lite regn lite moln. Barnen har haft det skönt och första morgonen badade de i poolen redan kl. 9på morgonen. Livia hon älskade vågorna och ville helst vara i havet hela tiden. Vi var även till Gibraltar och åkte linbana upp på Klippan för att se på alla apor som bor där. En apa snodde Hannas hårsnodd. Många fina minnen blev det men en mörk skugga tog tyvärr bort lite av min glädje. Tydligen gjorde jag ett antal fel på resan, jag säger inte att jag är perfekt, men jag kommer alltid att sätta mina barn i första hand. Det är ju tyvärr så att jag och min älskade lillasyster är väldigt olika och denna gången gick det inte att få det att fungera så att alla blev nöjda. Mår fortfarande dåligt över detta och det är med sorg jag inser att detta troligtvis var vår sista resa tillsammans. Det är svårt att bo i kollektiv och denna gången tog det alltför mycket energi av mig. Kände av detta ännu mera nu ikväll då jag på kyrkogården mötte dom tillsammans L med min mormor och moster som tänt ljus hos mamma, medan jag gick med min familj. Detta är helt ok för mig men ännu ett tecken på avståndet som lagt sig mellan oss två. Vi är olika, våra barn är olika och var och en måste få vara sig själv.

Tycker att helgerna går alltför fort, haft en skön helg med god mat, gnälliga barn, ja bara en vanlig dag. Är osams med de två största barnen allt som oftast och ofta är gångerna då jag ifrågasätter mig själv som mamma. Smågnabbas runt det mesta faktiskt T.ex så gick jag med H och E till affären på fredag kväll, L stannade hemma med J. Skönt tänkte jag bara dom stora men järnspikar vad dom slogs inne på mjölkavdelningen. Det är en fröjd att handla med en 4 åring om man jämför. Dom har inga fina kläder, maten är äcklig, jag är tjatig... Men då mitt i allt elände kommer stortjejen ut från sitt rum och skiner som en sol och undrar om vi vill komma på spa i hennes rum. Fick fotbad med massage, ansiktsmask och godis. Snacka om att vara i en berg och dalbana. Antar att det är så här det ska vara. Små barn små bekymmer stora barn...

känner mig ganska trött nu efter många intensiva veckor. Under sept-okt ska man klara av diverse utvecklingssamtal både privat och på jobbet. Föräldramöten och med tre barn blir det en hel del möten och samtal. Idag hade vi kalas för stortjejen som blev 12 år, kan inte fatta det ännu vart tar åren vägen egentligen. Ett mysigt kalas med våra nära, H var nöjd med presenter och fika. Men nu gick musten ur för ikväll, myser i soffhörnet framför tv. Lugnet har lagt sig i huset då alla åkt hem och barnen har lagt sig. Men snart är det fredag och det är en bra dag för då har man hela helgen på sig att skrota runt i mysbrallor och småfixa inför spanienresan som kommer. Roligt att se lilla T på kalaset då hon gick runt och undersökte, tänk va underbart att vara ett år, att vara här och nu, nöjd med att leka med ett paketsnöre. En sorg att inte mamma får vara här och uppleva dessa stunder med oss andra, att hon aldrig fick träffa T och att hon saknas varje dag i våra liv och extra mycket på alla firanden. Lev i nuet imorgon kan det vara försent!!

ja vad händer... Skrivkramp kanske för idéer har jag ju gott om. Gör ett försök att börja skriva igen. Har väl haft en okej sommar, kall, regnig men eftersom vår tid gått till att bygga ut garaget så har det varit ok ändå. Kryssning till Helsingfors med mannens släkt i juli, ett antal turer till klittenstugan eftersom vi byggde en altan där. Det är mitt smultronställe och jag vill gärna vara där, är tyvärr allergisk varje gång vi är dit nu för tiden men det får väl gå. Är även orolig att E astma ska blomma upp igen. En släktträff i ösregnet blev det också. Barnen mår bra och de är något att vara tacksam för. Jobbet rullar på precis som livet just nu. Hade en jätterolig reunion med ett gäng gamla kompisar, tycker det är fantastiskt att inte träffas på flera år men känslan är att man sågs i förrgår. Kul att umgås igen efter alla småbarnsåren. Börjar så smått inse att även lilla L växer upp och skulle vilja trycka på stoppknappen en stund och ha henne liten ett tag till. Älskar hennes skrattgrop som påminner mig om min mamma varje gång hon ler. Vid mammas grav brinner ljusen för hennes minne, saknaden är med varje dag och det är en stor sorg att man barn växer upp utan henne. Häromdagen sa Livia:tänk om mormor kunde komma tillbaka så jag fick gå på bio. Det var ju det sista hon gjorde med sin mormor och vi har aldrig gått med henne på bio. De förknippar hon med mormor och det är jag så glad för. Just nu ser jag framemot en spanienresa som kommer och hoppas på sol där och massor av bad. Men imorgon blir det taklagsfest för snart är ialla fall utsidan av garaget klart.

är det mors dag. Det är 2:a gången jag ska igenom mors dag utan min mamma. Eftersom jag själv är mamma så firas den dagen här hemma, den firas även för min svärmor. Min egen mamma får jag fira vid hennes grav med vackra blommor. Ännu en sorgens dag men hoppas änglarna firar däruppe utan oss. Är lite kluven för det borde inte kännas sorglig för mina barn får ju fira mig som deras mamma. Idag är det ett år sedan vi hade urnsättning för mamma och även då regnade det. Idag har vi mest varit hemma och myst, tänt mammas ljus och bara varit med min familj. Tog en vända på kupolen också med alla andra. Nu efter ett glas vin och en god middag känner jag mig trött men ändå glad (har dj-ligt ont i axlarna också efter en massage igår). Att sakna är bra att sakna är sunt att sakna är att ha älskat att sakna är att inte glömma att ibland glömma bort att sakna är att gå vidare.

Varför ska barn inte få leva, varför finns det sjukdomar som vi inte kan göra nått åt. Idag har himlen fått en ny ängel, en vacker fjäril som flyger däruppe. Hon har kämpat hårt men sjukdomen vann. Jag har aldrig träffat fjärilen men känner hennes underbara föräldrar. Ikväll får mammas ljus brinna då jag med sorg i hjärtat tänker på alla änglar där ovan molnen.

våren är här och jag njuter av den. Den första gullvivan blommar i mammas land. I helgen var J i Barcelona med jobbet. Han åkte på torsdagen och då kände jag att det skulle bli skönt att vara själv några dagar med barnen. Men nej det gick över redan på torsdag kväll, då tyckte jag att det var tråkigt och längtade redan efter honom. Visst jag fick kolla på vad jag ville på tv. Men jag trivs bäst då han är hemma. Vi har varit tillsammans i 19 år och jag vill helst inte vara ifrån honom en natt. Men tror att det är nyttigt att få sakna varandra ibland så att man uppskattar det man har.

Snart är påskhelgen över och det har varit en smärtsam helg. Vi bestämde att vi skulle gräva bort jordhögarna om var kvar på gården och det var inte lite jord det. Hyrde en container och vi har jobbat på bra hela helgen och det resulterade i en hel del smärta. Jag har träningsvärk i typ hela kroppen, gissa om det är skönt att gå ner för trappen på morgonen? Nej du inte ett dugg men nu till det positiva, träningsvärk är en bra smärta den går över och kroppen har fått en riktig genomkörare, det är tungt att gräva. Imorgon ska vi bara vara och ta en tur till leklandet i Falun och låta barnen rusa av sig. Det har varit en glad påsk i vårt hus med kanske lite för mycket godis.

för 9 år sedan började mina värkar Som skulle resultera i en underbar tjej, en känslosam tjej, en tjej att älska. Imorgon firar vi hennes födelsedag och vi gläds åt denna dagen tillsammans. Igår fick hon sin första present då hon tillsammans med sin morfar och D åkte till kupolen och tog hål i öronen. Hem kom en stolt tjej med blåa örhänge och ändå smärtar det mig. Jag minns min mammas ord till Elina när hon för 2,5 år sedan tjatade om hål i öronen precis som sin storasyster. Men så blev det inte för livet hade andra planer.

för ett år sedan stod vi i solskenet på Kvarnsvedens kyrkogård för att snart gå in i kapellet och ta farväl av mamma. Nästan varje gång som jag besöker mammas grav och Livia är med så brukar hon titta på kapellet och säga- där inne var mormor förut men nu är hon i hålet. Ett barns tankar om döden. Idag var vi till graven igen, tillsammans med min mormor gick vi fram till mammas viloplats och tände ljus. Det är vacker och fridfullt där, solen värmde och fåglarna kvittrade. En ny vår är här, förra våren minns jag knappt men den här kan jag ändå njuta av. Så visst läker tiden, inte alla sår, men många. Jag kan minnas min mamma med glädje nu och minnas allt vi upplevde tillsammans, saknaden kommer alltid att finnas som en del av att man har älskat. Ikväll är vi bjudna hem till L på mat det ska bli mysigt.

Nu har jag tankat ny energi och det gjorde jag i fjällen närmare bestämt björnrike i Vemdalen. Sol, klarblå himmel, underbara barn, kärleksfull man, fantastisk lillasyster och världens bästa pappa. Även alla andra som var med gav mig livskvalitet. I en stuga omgiven av fjäll, skratt som ekar i väggarna, kortspel, bowling, trubadur och visst, en del alkohol också. Att somna i armarna på honom, att vakna av solens strålar, att njuta. Visst det var snöstorm en dag, mycket is på vägen, många kockar vid spisen, men roligt det hade vi. Nya minnen skapades.

För ett år sedan tog en infektion min mammas liv. För ett år sedan tog hon sina sista andetag. Ett år går fort man lär sig leva med sorg, man lär sig att leva utan nån, man lär sig att hantera saknad och det är ok att några tårar kryper fram i mörkret och letar sig ned mot kudden. Tårar är bra dom påminner mig om att jag har älskat min mamma och att hon lämnat ett tomrum i våra liv. Hur skulle vi få den här dagen att bli till en natt och en morgondag, jo vi älskar, vi umgås med nära och kära, vi lade blommor och tände ljus hos mamma och vi åt god mat och provsmakade whisky hos pappa. Vi är levande och vi ska leva, vår mamma är borta men sorgen ska inte förstöra vår glädje. Nu är snart morgondagen här och det första sorgeåret är till ända. Ikväll brann mammas dopljus och det brann för livet och döden går hand i hand och om två veckor ska det nya lilla livet i vår släkt få sitt dopljus tänt för första gången.

Årets början kantades av sjukdom, både jag själv och min familj. Men nu håller vi tummarna för resten av detta år så att det inte blir ännu ett skitår. Längesen jag skrev men det har inte hänt så mycket här hemma. Minsta prinsessan har fyllt fyra år, det firades med tårta och presenter. Vår bröllopsdag, 9 år och alla hjärtans dag, många dagar med kärlek till min familj samlar jag i mitt hjärta. På jobbet flyter allt också på ska snart få en ny chef så det är spännande. Fredagen och lördagen spenderades i Stockholm med lillsyrran. Vi bodde på hotell, drack goa drinkar på isbaren, och njöt av föreställningen flashdance på china teatern. Vilka duktiga dansare och häftig show. Dom trötta småbarnsmammorna stod sedan utanför Berns och funderade på att gå in men gick istället till hotellet och tog en Baileys coffe i baren. Sen kröp vi ner i sängen med coca-Cola och godispåsen. En utekväll i min smak. Tack för den bästa syster😘 Väl hemkommen och mys i soffan till mello med min familj.

skitår..eller vad ska man sägs. Här kommer en sammanfattning av år 2014 ett av de sämsta åren någonsin. Mysig nyårsafton med fyrverkerier och umgänge en det singstar också. Kommer ihåg att jag tänktedetta kommer bli ett bra år! Jo tjenamors va! Började bra ändå, firade lite födelsedagar, fick oväntat en jättefin orkide av mannen på vår 8 bröllopsdag. Sportlovet kom som vanligt och började med en mysig helg med mamma hos oss. Sen 28 februari då blev det ett riktigt skitår här på jorden men himlen fick en ny stjärna och en vacker ängel. Hela våren försvann i ett virvarr av planera begravning, städa ur hus, sälja hus/ tomt. Kändes som man gjorde intrång i nån annans liv. Insåg med sorg hur många saker som jag inte visste om min mamma. Mitt i allt detta så kom jag och min syster närmare varandra och är glad att hon fanns där genom hela processen. Kom även närmare min moster som hjälpte oss jättemycket. Vi kunde mitt i allt elände skratta tillsammans. Sommaren kom men vi städade hus, varmt var det kommer jag ihåg. Hade även fått besked att mitt knä skulle opereras så det väntade jag på länge. Under hösten har jag blivit stammis hoss 1177 då barnen haft en del konstiga sjukdomar. De har haft svinkoppor, urinvägsinfektion, slitit av en sena i ett finger, halsfluss, höstblåsor, tecken på njurbäckeninflammation och nu avslutar vi året med springmask. 2 besök på akuten, 2 på ortopeden, 1 på röntgen, 3 på vårdcentralen plus min knäoperation som ialla fall gick bra. Så nu sätter jag ner foten, ge oss en break nu vi orkar inget mera. Men visst okej då det kunde ju varit värre...eller? Jag är tacksam för min pappa som under året blivit en pigg och glad 60 åring. Det firades i bergebo och en resa till spanien blev presenten från oss. Jag är tacksam för den resan vi gjorde, skulle så här i efterhand gjort annorlunda vissa dagar men skulle ändå vilja göra om resan. Är tacksam för mina barn som trots sjukdomar gett mig guldkant på tillvaron. Är tacksam för min man som tagit fram sidor jag inte trodde fanns och stöttat mig, tröstat mig genom många svåra beslut under året. Hur dagen än varit så somnar jag oftast med hans arm runt mig och det har betytt mycket i år. Är även tacksam för min lillasyster som livat upp många mörka stunder, hon har haft ett jobbigt år men hon håller ihop ännu och vi har gjort det tillsammans. Är glad och tacksam för alla som finns kvar i mitt liv och se upp 2015 för här kommer vi och vi har stora krav på detta år.

Ute är det riktigt kallt och vackert på dagarna, inne har vi det varmt och mysigt med tända ljus. Igår var inte en bra dag då mellersta dottern började med att kräkas. Jaha magsjuka in the house tänkte vi och spritade händer noga. Men det blev bara lite sen hade hon hög feber på morgonen, jaja men barn är ju sjuka. Sen klagade hon på ryggont i nedra delen av ryggen då kom oron krypande, det kändes fel. Ringde 1177 och fick rådet att åka till akuten i falun och kolla upp henne. Symptomen kunde vara tecken på njurbäckeninflammation. Suck vet ju vad akuten på långhelg oftast innebär, kö och väntan. Men vill ju inte chansa att låta bli heller, är ganska lugn då det gälker barn och sjukdomar men vet ju vad mamma dog av. Så ringde pappa och hörde om han ville låna dom andra barnen och det gick bra, skönt att kunna åka bägge två då det gäller sånt här. Väl där inne kollade dom urinprovet väldigt grumlig och innehöll vita blodkroppar. Urinvägsinfektion sa sköterskan, ni måste vänta på doktorn. Och vi väntade och väntade bland alla sjuka barn. Dom tog blodprov och mätte andningen på E sen fortsatte vi vänta. Efter 6 timmars väntan kom doktorn, och skickade hem oss!! Glad för det förstås men trött efter allt väntande. Hon gjorde en grundlig undersökning av E först, Kollade magen, lysnade på lungor, hjärta, kollade halsen, njurarna, öronen, tarmarna. Skulle skicka urinen på odling men allt såg bra ut, skulle kunna vara början på urinvägsinfektion och vi skulle återkomma om hon fick mera ont. Men ingen medicin behövde hon. Så idag har vi "tvingat" henne att dricja mycket tranbärsjuice och sköljt igenom kroppen och nu verkar febern ha släppt. Så idag har vi bara myst, åt trerätters middag med gott vin till och med.Nu är det "trassel" på tv och godis i skålen.

För detta år är julafton över. Det kommer flera, är nöjd med dagen. För jag var ännu ett år omgiven av nära och kära. Vi åt julmat med inslag av tapas, efterrätt, tomten kom, barnen var rädd, barnen var glada, nyaste släktingen bedårande söt. Tar nu ett glas martini nersjunken i soffan, trött men med värme i hjärtat. Imorgon fortsätter firandet hemma hos svärmor. Så gonatt och god jul på er alla. " Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig suddas ut. Du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut..." (Tomas Ledin)

Nu är den snart här, julen. Nyss åt vi lite på den nygriljerade skinkan fick offra mig på snuttbiten i år, den brukar mamma alltid äta. Snart ska vi spela bingolottos uppesittarkväll, och ja jag är lite störd för gissa hur många lotter haf har köpt? 6 stycken förstås, 5 till oss i familjen och en till vår ängel. Hon har alltid spelat med oss och det gör hon även ikväll tyvärr inte i fysisk närvaro. Så mamma vart du än är ikväll tar vi storvinsten va? Morgondagen blir annorlunda men ändå lika, julmat, släktingar, tomten. Granen är i år till mammas ära prydd i turkost. Är väldigt glad över ett speciellt julkort som barnen fick i år. Mamma brukar alltid skicka tre julkort ett var till barnvarnen. Och i år kom tre julkort med hälsning från sollerön och R och Millan. Gulligt att han tänkte på barnen och dom blev så glada. Livet förändras. Imorgon börjar vi med paketjakt för barnen sen firar vi en stund på kyrkogården. Sen inväntar vi alla gäster och har en GOD JUL.

Har en sån där skön söndag i hemmet med tända ljus och julmusik. Handlade julmat på förmiddagen och var till graven och tände ljus. Fina snöflingor dalade ner från himlen. Rullade köttbullar och tänkte på förra julen med glädje och är sorgsen över att inte mamma får vara med även i år. Är även sorgsen över att min mormor inte heller kommer till oss på julafton, hon orkar inte säger hon. Vilket jag har full förståelse för, hon är gammal men hon blir saknad. Min farmor är inte heller med oss längre på julafton. Det minskar men samtidigt så ökar det.

...närmar sig med stormsteg. Funderar på vad jag kan göra för att förändra julafton, men det blir nog inte så stora ändringar. Har ju alltid älskat julen, pyntat och lagat mat långt före, detta har jag ju smittat av på mina tre tjejer så dom ser verkligen fram emot julen. Lite ny mat på julbordet blir det nog och mammas ljus kommer brinna för henne. Men jag inser nu att jag kommer spela bingolotto på uppesittarkvällen, jag kommer laga mammas jansson, jag kommer vara glad, jag kommer vara omgiven av nära och kära och det kommer bli ännu en fantastisk julafton. För jag har kommit en bit i mitt sorgearbete och mamma kommer inte fira jul med oss i fysisk form men jag ger mig sjutton på att hon gläds med oss och att hon vill se sina barnbarns ögon stråla av glädje när dom får fira ännu en julafton. Och hade jag skitit i julen i år vem hade blivit glad av det?

Ja idag skulle min mamma ha fyllt 61 år. Så blev det inte för livet hade andra planer och döden kom ivägen. Idag minns jag mammas 60 års fest med enorm glädje. Hon var så lycklig, vi var så glada över hennes lycka. Festen car perfekt. Och ingen som deltog på festen anade vad som komma skulle. Är fortfarande arg på nån vet inte vem för min mamma skulle inte ha dött ännu. Jag hoppas fortfarande att detta är en mardröm, visst det går lättare och blir mindre påtagligt men när försvinner saknaden? Troligtvis aldrig. Här är en dikt till dig mamma på din födelsedag: I carry your heart with me, i carry it in my heart. I am never without it, anywhere i go you go my dear, and whatever is done by only me, is your doing my darling. I fear no fate for you are my fate, my sweet. I want no world for beautiful you are my world, my true. and its you are whatever a moon had always meant and whatever a sun will always sing is you. Here is the deepest secret nobody knows, here is the root of root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life. which grows higher than soul can hope or mind can hide and this us the wonder that keeps the stars apart. I carry your heart, i carry it in my heart/ E.E Cummings