madarn.blogg.se

Ja idag blev lillskrotan 2 år. Dagen firades med många paket, besök av släkten, tårta och kärlek.

Det var en trött och lycklig liten tjej som somnade ikväll. Vi är så glada att få ha denna bestämda, envisa lilla dam i våra liv. Visst hon är en utmaning många gånger och hon har testat vårt tålamod till vad man tror är maxgräns. Men när hon kryper upp i famnen och bara vill mysa, eller hennes underbara skratt som klingar i väggarna tar bort dom där dåliga stunderna. Vår resa med denna tös kan man säga började på Gran Canaria. Vi var där i slutet på maj 2010 till början på juli. Jag visste inte då att ett litet frö börjat växa i min mage men i slutet på vistelsen där började jag ana något. Ni vet den där känslan man får av att nått är annorlunda. Hade grav test hemma och skulle ta det då vi kom hem. Efter vårt missfall så betydde detta så mycket. Vi kom hem till sverige sent på natten en tisdag så då blev det inget test. Jobbade på onsdagen och då jag kom hem kom syrran och hälsade på. Jag minns att vi stog ute på gräsmattan då hon sa- Det är nått jag måste berätta. Jag tror jag fattade direkt vad det var. Vår morfar hade gått bort några dagar tidigare. Han hade varit dålig ett tag och nu hade han gett upp. Det var sorgligt. Några timmar senare visade stickan ett + och på nått sätt kändes det som att det var meningen att just denna lilla virvelvind skulle komma in i våra hjärtan efter vår förlust. Jag bestämde direkt att om det var en pojke skulle han heta Emil efter min morfar. Men det blev en tjej och jag tror att min morfar vet det!!

24 januari kom hon, årets fattigaste dag kallas den, men inte för oss. Perfekt förlossning och allt gick bra (allt annat har jag glömt bort) två stolta storasystrar att komma hem till och helt underbart att få ett till barn.