madarn.blogg.se

Då har det nya året börjat!! Vi firade in det här hemma med vänner, god mat och lite fyrverkerier. En jättetrevlig kväll hade vi. Jag mår bra och är lycklig men just denna dagen är en av mina sämre dagar. Vissa saker är svåra att glömma bort. Jag har tre underbara barn som jag älskar över allt annat, men idag för tre år sedan förlorade jag ett barn. visst det var tidigt och det var ett så kallat missed abortion. Jag var gravid i v. 14 men hade i flera veckor kännt att nått inte stämde, jag gjorde massor av grav. test för att kolla så att jag var gravid och alla visade +. Men på nyårsdagens morgon var det lite lite blod på papperet då jag torkade mig. Kunde inte göra mer än att avvakta till dagen efter och ringa, alla sa att det var helt normalt att blöda lite, men nej för mig var det inte det. Jag och mannen åkte in till kvinnokliniken och efter mycket väntan fick jag ultraljudet och det bekräftade min misstankar, vårt barn hade inga hjärtljud. Det hade dött för några veckor sedan men min kropp stötte inte bort det. Vår sorg var enorm, barnen var ledsna men vi åkte hem och väntade på att missfallet skulle komma. På kvällen började jag få menssmärtor som blev värre och värre och jag visste vad som skulle hända. Nu kan ni sluta läsa om ni är känsliga!! Vid tolv på natten ungefär kom det ut, jag ville se den så jag stod i badkaret och det var verkligen ett barn, litet och nästan genomskinlig, men jag såg början till armar, ben, huvud. Jag ville att Jonny skulle titta men han vägrade, det var inte äckligt som man kan tro det var bara sorgligt. Jag ångrar inte att jag såg det annars hade jag bara undrat. Jag fick spola ner det i toaletten, ja vad ska man göra man kan ju inte begrava det. På nått sorgligt vis var det skönt att det var över, trodde jag. Men jag blödde och blödde, massor av koagulerat blod kom ut, jag försökte sova men det blev blod överallt kändes det som, tillslut ringde Jonny ambulans. Dom kom snabbt och jag är glad att barnen sov genom detta, dom mätte min värden men eftersom jag klarade av att sitta så fick jag åka sjukbil istället. Jonny fick lov att stanna hemma med barnen, vi kunde inte väcka dom mitt i natten till detta så jag åkte själv. Fick snabbt lägga mig i ett rum eftersom jag var så yr, det blev en skrapning några timmar senare. Sen var det över. Några timmar senare hämtade Jonny och barnen mig och vi åkte hem till lugnet. Då hade vi bägge varit vakna i princip hela natten. K och B kom förbi spontant aldeles då vi kommit hem så vi berättade vad som hänt. Dom sade bara - vi tar med barnen hem så ni får vila. Och det är jag så tacksam för, vi fick sörja vårt tredje barn i lugn och ro och barnen fick ha roligt. Jag somnade i Jonnys famn och efter några timmar kändes det bättre. Men jag tänker  fortfarande på barnet som blev en ängel, på papperet var det ett foster men för oss var det ett barn.