Tänkvärt!
Satt ute på altanen idag och lyssnade på Hanna och Elina när dom var inne hos grannpojken och lekte. Gissa om dom var nöjda när dom fick köra runt på hans fyrhjuling. Ja Elina körde ju in i staketet några gånger. Men överst på önskelistan hamnade fyrhjulingen, just nu i alla fall. Deras skratt klingade mellan husen och jag är väldigt stolt över mina barn. Visst kan dom reta gallfeber på mig, och visst blir jag tokig när dom kivas och tjafsar mycket. Men jag påminner mig själv om att dom är barn och jag hoppas att dom lär sig av sina misstag och blir lika underbara som vuxna. Jag vet att många stör sig på barn, och det kan jag också, göra men då kanske man måste tänka tillbaka på sin egen barndom och fundera på om man inte var lite bråkig själv. Jag har då bråkat med min lillassyster i ungefär 18 år. Vi har retat varandra, slagits (ja hon slog mig i alla fall) och fått vår beskärda del av tillsägelser av föräldrarna. Men idag anser jag att vi båda blev helt ok som vuxna, så det var nog inte så farligt att bråka lite och få skäll. Jag tycker absolut att man ska "uppfostra" barnen i vad som är rätt och fel. Men man får aldrig glömma att barn är barn och dom lär sig varje dag att klara sig igenom livet.
Ni blev inte bara okej vuxna...ni är fantastiska vuxna :-) alla barn behöver vara barn och bli älskade villkorslöst men lite regler och uppfostran ger också en trygghet och bekräftelse på att någon ser dem...jag kan le gott när T berättar hur han uppfostrar er...:-)Kram
Hmm... Jag slogs ju inte jämnt, bara när du var elak ;)
Haha Linda, ja jag vet att jag var elak, not, men du slåss ju inte nu i alla fall. Di tack för det, ja visst är vi bra uppfostrade, vill gärna höra vad pappa har berättat.
