madarn.blogg.se

ja har inte haft så mycket inspiration till att blogga på ett tag nu. Har haft fullt upp både med jobb och hem. Många födelsedagar att fira nu i januari. Förra veckan firade vi mannen som fyllde 36 år. Har även firat mormor och Kusin till barnen som också fyllt år. Snart är det dax för lillskruttan i familjen att fylla 2 år. har haft en lugn skön helg, bakat lite, städat lite (som vanligt). Har införskaffat ett löp-gå band här hemma och just nu springer Hanna på det. Jag går mest men har provat springa lite också. Dax att få upp konditionen lite. Försöker gå varje dag ialla fall en liten stund. Så det blir nog en tur snart.

Väl hemkomna från första skoldagen, erbjöd mellis till barnen, inget dög åt lill fröken Livia. Inte apelsin, inte smörgås nähäpp var utan då tänkte jag. Från vardagsrummet hör jag hur det prasslar i köket, smyger in och kollar. Där står hon, och har öppnat skafferidörren och ni kan aldrig gissa vad hon åt på... jo en okokt lasangplatta. Att jag inte tänkte på att erbjuda det till mellis!!

Det hade vi på annandagen jul på mitt jobb i forssa. Här kommer lite bilder som min pappa och hans fru tog medans vi åkte.

Ja imorgon är det dax att jobba igen, planeringsdag på jobbet. Men barnen är lediga imorgon också med Jonny, sen börjar vardagen igen med skola och förskola. I fredags var jag med alla tre barnen till maserhallen det gick över förväntan bra faktiskt. Förutom att Livia hela tiden sade- ill inte bada. När vi åkte därifrån efter 4 timmar sade hon- loligt bada, mera. Ja man vet inte vad man ska tro. Vi var i alla fall trötta då vi kom hem. Igår blev det hemmamys med lite städning och alla tomtar fick flytta tillbaka till källaren. Idag blir det julgransplundring på galaxen.

De två stora barnen är utlånade till K och B, dom var hit på nyårsdagen och frågade om dom fick låna dom. Ja visst det gick bra och igår ringde Elina -mamma vi kan väl få sova här en natt till. Ja det fick dom men tomt blir det här hemma när man är van att det händer nått hela tiden. Jonny jobbar så jag har myst med LIvia i två dagar. Idag har vi bakat lite till jonnys födelsedag. På nyårsdagen förmiddag var vi 5 vuxna och 6 barn och ett par timmar senare var det nästan tomt. KOntraster. Men har änvänt tiden till att njuta av lugnet det är inte så ofta man kan det nu för tiden, det går i ett med jobb, barnen, skola, hemmet och även relationen till mannen ska ju ha sitt. Men nu har jag laddat batterierna för ett alldeles underbart 2013.

Då har det nya året börjat!! Vi firade in det här hemma med vänner, god mat och lite fyrverkerier. En jättetrevlig kväll hade vi. Jag mår bra och är lycklig men just denna dagen är en av mina sämre dagar. Vissa saker är svåra att glömma bort. Jag har tre underbara barn som jag älskar över allt annat, men idag för tre år sedan förlorade jag ett barn. visst det var tidigt och det var ett så kallat missed abortion. Jag var gravid i v. 14 men hade i flera veckor kännt att nått inte stämde, jag gjorde massor av grav. test för att kolla så att jag var gravid och alla visade +. Men på nyårsdagens morgon var det lite lite blod på papperet då jag torkade mig. Kunde inte göra mer än att avvakta till dagen efter och ringa, alla sa att det var helt normalt att blöda lite, men nej för mig var det inte det. Jag och mannen åkte in till kvinnokliniken och efter mycket väntan fick jag ultraljudet och det bekräftade min misstankar, vårt barn hade inga hjärtljud. Det hade dött för några veckor sedan men min kropp stötte inte bort det. Vår sorg var enorm, barnen var ledsna men vi åkte hem och väntade på att missfallet skulle komma. På kvällen började jag få menssmärtor som blev värre och värre och jag visste vad som skulle hända. Nu kan ni sluta läsa om ni är känsliga!! Vid tolv på natten ungefär kom det ut, jag ville se den så jag stod i badkaret och det var verkligen ett barn, litet och nästan genomskinlig, men jag såg början till armar, ben, huvud. Jag ville att Jonny skulle titta men han vägrade, det var inte äckligt som man kan tro det var bara sorgligt. Jag ångrar inte att jag såg det annars hade jag bara undrat. Jag fick spola ner det i toaletten, ja vad ska man göra man kan ju inte begrava det. På nått sorgligt vis var det skönt att det var över, trodde jag. Men jag blödde och blödde, massor av koagulerat blod kom ut, jag försökte sova men det blev blod överallt kändes det som, tillslut ringde Jonny ambulans. Dom kom snabbt och jag är glad att barnen sov genom detta, dom mätte min värden men eftersom jag klarade av att sitta så fick jag åka sjukbil istället. Jonny fick lov att stanna hemma med barnen, vi kunde inte väcka dom mitt i natten till detta så jag åkte själv. Fick snabbt lägga mig i ett rum eftersom jag var så yr, det blev en skrapning några timmar senare. Sen var det över. Några timmar senare hämtade Jonny och barnen mig och vi åkte hem till lugnet. Då hade vi bägge varit vakna i princip hela natten. K och B kom förbi spontant aldeles då vi kommit hem så vi berättade vad som hänt. Dom sade bara - vi tar med barnen hem så ni får vila. Och det är jag så tacksam för, vi fick sörja vårt tredje barn i lugn och ro och barnen fick ha roligt. Jag somnade i Jonnys famn och efter några timmar kändes det bättre. Men jag tänker  fortfarande på barnet som blev en ängel, på papperet var det ett foster men för oss var det ett barn.

Nu är julen slut för detta året, på annandagen var vi med pappa och D och åkte madrass. Jättekul hade vi, väntar med spänning på att få se några kort som dom tog när vi åkte. Vi blev även bjudna på mat där efteråt och ett par partier buzz. Skulle till en busshållplats också för att ta kort på Livia bredvid reklambilden på henne men då hade dom tagit bort bilderna i forssa. Men vi hittade bilder på henne vid järnvägsstationen så nu är hon förevigad bredvid sig själv. Var till stan idag och där satt hon också på flera stora bilder, ska bli roligt att visa henne då hon blir stor. Har grattat B som fyllde år idag. Nu har lugnet infunnit sig i arnessonska hemmet och barnen ser shrek på tv. Imorgon fylls huset igen av vänner från stockholm som ska vara här över nyår. Blir lite mys, slalomåkning, pulkaåkning och massa umgänge. Nu inväntar vi det nya året för att se vad det har att erbjuda, mycket lycka hoppas jag.

Barnen var jättesnälla, maten smakade som vanligt, vi var 19 st som åt och sedan kom 5 st till. När kalle anka var slut gick barnen runt och väntade utom Livia som fiskade hela tiden (fick ett fiskepussel i morse) Men då det knackade på dörren blev det en himla fart. Men då dörren öppnades och tomten kom in då tvärstannade Livia med ett förskräckt uttryck -tomten! viskade hon. Han delade ut en säck med paket och barnens ögon tindrade. Paketen under granen ville Hanna dela ut. Jag fick en nyckelring i trä som hon hade gjort och en gryttlapp som hon sytt till mig och Jonny. Hon är så gullig med sina julklappar. Mycket paket blev det och barnen lekte glatt med sina leksaker. Gästerna droppade av hemåt en efter en, kvar blev K&B, mamma (som sover här) och pappa. Då skulle vi provspela barnen nya spel, ja och kaos utbröt. Tävlingsinstikten är det inget fel på, barnen och vi hade jätteroligt. Det var äran som stod på spel och jag vann inte en enda gång... Nu blir det gonatt i stugan

 

Ja en dag kvar.. vilken dag. Pulkaåkning på förmiddagen var jätteroligt iallfall när det gick nedför enligt Livia, upp var inte lika kul!! Mini julfirande hos min farmor med fika hon var pigg idag så det var roligt, hon visste vilka vi var. Sen började hon, den lilla kämpen, hon testar vårt tålamod så långt det går. Hon gallskrek hela vägen hem från stan, utan anledning hon var bara förbannad, både jag och Jonny var i upplösningstillstånd, vad gör man med en snart tvååring som är hysteriskt arg?  Det gick över..ett tag. Sen skulle vi åka och väcka tomten och hon skulle klä på sig då började det igen. Hon skrek och skrek, skulle inte ha vantar och ingetting, till slut tog Jonnys tålamod slut och andra barn fick väcka tomten utan oss. Vi klädde av oss och hon skrek, pust. Bara för att hon inte får som hon vill. Men nu sover hon och lugnet och julmyset infinner sig.

Granen står så grön och grann i huset, knäcken och kolan är kokad, sillen inlagd så nu är det köttbullarna och skinkan kvar. Vi blir många på julafton som firar tillsammans hemma hos oss. Underbart tycker jag och finns det hjärterum... stämmer så bra då vi trycker in oss i vardagsrummet och väntar på tomten. Barnen är redan uppvarvade märker man få se vilka kommentarer tomten får i år, tror att dom listat ut vem det är. Nu har vi jullov, ja en har ju jour men vi andra har lov nu. Så nu är det bara att försöka glömma jobbet i ett par veckor och koppla av.

 

 För tre år sedan, en mörk, regnig dag i november hade jag en jobbig dag. Slutade jobbet vid fyra på eftermiddagen och som vanligt ringde jag mannen för att höra om jag eller han skulle hämta barnen. Han skulle precis åka från sin firma och vi bestämmde att jag hämtar Elina på förskolan och han hämtar Hanna på skolan. Jag tog cykeln, satte på lyset, hade reflexer men ingen hjälm. Trampade hemåt i regnet, valde att inte lyssna på musik p.ga  vädret. När jag kommit ca. en km skulle jag korsa en väg, det var lite trafik så jag saktade in och skulle stanna då bilen som närmade sig övergångsstället saktade in och såg ut att stanna, då tog jag ett urdumt beslut, jag cyklade över...nästan. Känslan när jag var på väg över och i ögonvrån ser att bilen gasar istället var förlamande, när metallen träffade mig och jag rasade i backen, kände hur jag slog i bakhuvudet och ryggen ganska rejält. Vad gör man då? JO jag reser mig upp haltandes, ser till att lyfta upp cykeln som ligger bredvid mig. Mannen som körde bilen kliver ur och är skärrad, ursäktar sig han såg inte mig, han såg bara trafiken på den korsande vägen. Jag skakar lite och håller med honom att det var inte bra, han undrar om jag vill ha skjuts nån stans. Jag var lite disorienterad men tar ändå upp telefonen och ringer min trygghet, min man. -Jag har blivit påkörd säger jag. Vart är du säger han, jag vet knappt det, han säger åt mig att ta namn och telenummer+ reg.nummer på bilen, så det gör jag, vet ej var jag fick papper och penna ifrån och kunde knappt läsa min egen handstil. Sen åker bilföraren, jag väntar på Jonny och tanken som far genom mitt huvud är, nu blir vi sena att hämta barnen. När jag med möda satt mig i Jonnys bil kommer tårarna, chocken, han ringer polisen och medelar olyckan, men eftersom jag fått mannens uppgifter så gör dom inget, utan det blir försäkringsbolagets uppgift. Vi hämtar barnen och när vi kommer hem frågar Jonny om vi ska åka in till akuten, jag svarar ja utan att tveka så ont har jag. Han hämtar sin mamma som får ta hand om barnen, jag kan knappt gå men han hjälper mig. På akuten får jag komma in direkt då jag berättar att jag blivit påkörd, mitt knä är dubbelt så stort och jag har tre stora bulor i bakhuvudet. Blir skickad till röntgen av läkaren där frågar Jonny om jag får bli röntgad eftersom jag är gravid i v.7. Dom disskuterar länge och rådfrågar läkare men bestämmer att dom inte vill ta risken att röntga. Jag får åka hem med ett par kryckor och återbesök efter 2 veckor.

Fick pengar av försäkringsbolaget utan krångel, ersättning för förlorad arbetsinkomst och för sveda och värk, men vad är pengar. Vi förlorade vårt efterlängtade barn den eftermiddagen, men det är en annan historia.

I lördags var vi till mamma i Gesunda, hon har fyllt år så vi fick både mat och tårta där. Ungefär lika mycket snö som är. Lördagens äventyr var då vi skulle ta oss ut i skogen för att hämta en gran. Tre bilar på rad i snön, R tog täten och runt hans bil yrde snön, han plogade vägen åt oss kan man lugnt säga. Snö nästan till knäna men skam den som ger sig, ner med lillstumpan i en pulka och sen pulsade vi iväg. Klart vi hittade en fin gran men om nån hade sett oss hade dom trott att vi inte var riktigt kloka när man kan köpa en gran för ett par hundralappar hemma i borlänge. Men det är ju så mysigt, tacksam att R har en massa skog och bjuder oss på en gran varje år. Barnen var nöjda och glada, hunden var glad och kaffet smakade jättegott då vi knuffat ut bilarna ur snön och tagit oss tillbaka från skogen.

Söndagens äventyr var att packa in barnen i bilen och åka hem till gammelmormor på lite ärtbrödsbak. Ni skulle ha sett Livia vad hon kavlade och pickade brödet. Gott blev det och tomten hann vi träffa i gammelgården då brödet skiulle kallna. Träffade även på Pappa och D som också var ute i kylan. Så dom följde med till gammelmormor på kaffe och nybakat ärtbröd. L kom dit med lillpojken och V och M kom också så det blev många runt fikaborden. Gammelmormor var nog bra trött då vi åkte hem, men hon tycker att det är såå roligt då barnen är med och bakar även om det blir intensivt. Det är så skönt att hon är så pass pigg ännu och har glad att ha flera generationer runt mig och barnen som vi kan lära av. Men hon är inte ens 80 år ännu och hon sade en gånga tt nog ska vi bli 5 generationer allt så Hanna får väl skaffa barn tidigt hon. Ingenting är omöjligt. Nästa helg ägnar vi nog åt att fixa lite julgodis tror jag

 

!! 

Men nu är det väl underbart ute!! Idag på jobbet då vi tittade ut och såg stora fina snöflingor dala ner mot marken i ett vintervitt snölandskap, då ville man bara gå ut och lägga sig i den mjuka snön. Och ut gick vi, in ville vi inte gå så det blev en brasa och mellis ute, varm oboy och ostmacka.

Har fixat och donat lite här hemma, lussekatterna är bakade och likaså pepparkakorna, pepparkakshuset står på sin plats och många julklappar är inslagna. Vi blir många på julafton men finns det hjärterum...

 

Det blidde ingen magsjuka i alla fall, och min händige make har lagat tvättmaskinen. Allt i sin ordning igen. Adventstämningen har infunnit sig i arnessonska hemmet, gården ligger vit och fint, stakarna står i fönstret och stjärnorna hänger på sin plats. Julgardiner och dukar... ja jag älskar ju det här med att förbereda julen. Mannen är borta på julbord så ikväll blir det fredagsmys med bara barnen. Väntar tills barnen lagt sig sedan ska jag fixa i ordning paketkalendern som en överraskning till imorgon då första paketet ska öppnas.

Igår hade vi en mysig familjedag i Gävle, det blev lite julklappsshopping, lunch på Ikea och besök hos Jonnys brorsa som bor där. Dagen idag började också bra, släpade ut barnen på en promenad runt Kvarnsveden i det friska vädret, dom sprang och tjoade och minstingen sjöng "i ett hus i skogens slut" för fulla muggar i vagnen. Det var till och med en tant som stannade och vände sig om och sade -Det var glada barn det där!! Efter lunchen satte jag och mannen igång att baka, skulle prova ett recept från hans 93 åriga faster, men vi han hade bara hört det muntligt, men vi läste ett recept på nätet också och blandade lite, det blev supergott. Ett ärtbröd med gamla anor.

Sen började dagen gå utför, barnen städade sina rum och det var ett kaos utan dess lika, mamman rykte in och kastade massa bråte till barnens förtvivlan, då kommer mannen och säger att tvättmaskinen gått sönder, suck, man har ju inte lite tvätt med tre barn i familjen. Och nu som toppen på isberget så ligger Elina i sängen och har ont i magen och illamående, hon gick frivilligt och lade sig redan kl. 18 utan att ha ätit middag. Så en magsjuka att vänta nu i vår tvättmaskinlösa familj, det är väl fantastiskt. Håller nu alla tummar för att natten fortskrider utan kräks men nog är man på helspänn.

Ja då har vi firat färdigt fars dag. Igår gjorde barnen frukost på sängen till sin pappa, han fick även paket. Vi hade en liten familjemysdag tillsammans med T och hans barn. Det blev bowling i maserhallen med hela ligan, jätteduktiga var dom, barnen. Och gissa vem som kom sist.. jag förstås slagen av bägge barnen, men man måste ju skylla på nått och jag skyller på att Lillstumpan distraherade mig då hon glatt skuttade runt i hallen, en stund gled hon fram iförd ett par bowlinskor i storlek 39. Sedan hade vi lovat barnen ett resturang besök, det händer inte så ofta så det var uppskattat.

Idag har vi firat min bästaste pappa, en dag försent för igår var han på böljan blå. Vi fick jättegod middag där, men lilla fröken hon åt ingenting, smakade inte ens, envisa unge. Men då efterätten kom fram då blev det fart på henne.

Tur att hon är charmig i alla fall. Nu blir det intagande av position under en filt i soffan, och nått skräp på tv.

Tänk att det kan vara så kul att klä ut sig skrämmande. Vilka hallowenfester man deltagit på genom åren. En fest jag minns är då vi bodde i lägenheten på hagalund, jag var häxa och Jonny var monster. Det var en buffe med läskiga saker t.ex svart bål med ormar i. Uv lampan var på och även rökmaskinen såå kul hade vi. NU är det dax att låta ens egna barn klä ut sig och spexa. Hanna var på halloweendisco på knuten och blev tvåa i tävlingen bästa utklädnad. Henns moster L hade målat och fixat henne så bra. Men nu är halloween över för i år och vi har kommit till allhelgonahelgen. Det är nu vi hedrar våra nära som inte finns kvar hos oss längre, vi tänder ljus och det blir alldeles magiskt vackert på kyrkogårdarna. Mina tankar går till min morfar och Sigrid som lämnade oss för några år sedan. Men även till min farfar som dog då jag var två år, Jonnys pappa som dog från honom när han var 15 år, så honom har jag aldrig träffat. Tänder ett ljus för alla som lämnat oss och hoppas att dom har det bra.

Slutade jobbet tidigt idag! Man har barn runt sig hela dagarna på jobbet och det är såå skönt då man slutar tidigt! Men vad gör jag då? Jo jag tar hem 6 st barn efter skolan. Först minstingen från förskolan sedan mellantjejen med två kompisar och stortjejen med en kompis. Lycka till sa förskoleklassfröknarna! Men det är så bra, när barnen har kompisar här ser jag inte röken av dom, dom bara leker och leker. Nu ser jag dem alla fem, leka tillsammans på gräsmattan, dom har såå kul. Jag hann både dammsuga och nu ska jag rulla köttbullar. Så tre barn eller sex barn spelar ingen roll.

Ja då var man ett år äldre än igår då. Känns ingen skillnad kunde lika gärna fyllt 25!!

Fick frukost på sängen i morse av min älskade man och våra söta barn. Mackor, juice, kramar och paket!! Fick en toasits!! Ja faktiskt!! Hade aldrig kunnat gissa innehållet i alla fall men väldigt fyndigt av mannen min. Vi har haft våra disskussioner om att jag smäller igen toalocket (tycker inte jag) så nu fick jag ett som inte går att smälla, det stänger sig själv tyst och smidigt! Fick även ett par jättefina guldörhängen, pärlplattor, halsband, klistermärken, massagebiljetter, teckningar och tatueringar. Ja ni må tro att det är kul att fylla år i detta huset. Min man är väldigt fyndig då det gäller presenter, jag kommer adrig glömma min 20 årsdag. Vi hade känt varandra i 6 månader och ganska nyss flyttat ihop, allt var liksom underbart så kom min födelsedag och han kom med ett paket (det första jag fått av honom) jag öppnade och där i låg en stormlykta!! En sån som man kan köpa på typ rusta för 19.90, men jag log och tackade så där som man gör när man inte vet hur man ska reagera på en present. Och han frågade - Tycker du om den? Eller vill du ha nått annat? Svarade självklart att jag tyckte om den, ville ju inte såra honom då han köpt present åt mig. Han skrattade och tog upp ett till paket ur bröstfickan, ett guldhalsband mad kame smycke. Jag kommer aldrig att glömma den morgonen. Och idag 16 år får jag fortfarande presenter av samma man.

Sen var det fotbollsavslutning för Hanna i BSM hallen innan det var dax att hem och fixa smörgåstårta. Sen kom dom, min underbara släkt, både den infödda och den ingifta, vilket gäng vi är. Tack alla underbara för all uppvaktning, ni är guld värda. Nu är huset tomt, barnen sover i sina sängar. Och till min man: Att älskas utav dig är det vackraste för mig Så sagolikt det är att se morgondimman lätta När mörkret sakta flyr och att se hur dagen åter gryr En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland Stunder av lycka att bara ha varann Det är en rikedom att få älska och att älskas...

Jag gillade ju parken zoo!! Kommer aldrig mer att åka dit med barnen om inte andra bevis uppkommer, hur kan man behandla levande individer på detta vidriga sätt, sen om dom är utrotningshotade eller inte, elaka krokodiler eller utsvultna antiloper, det bryr jag mig inte om. Men man kastar väl inte in dom hur som helst i en frys. Kommer ihåg då jag och en killkompis liftade till eskilstuna för att gå på zoo. Detta var x antal år sedan men sista biten vi liftade fick vi åka med en djurskötare från parken som hade hand om dom vita tigrarna. Vi gick runt och kollade på alla djur men mest tigrarna och igår såg man en av dom ligga i inslängd i frysen. Har även varit dit med barnen ett par gånger, nu undrar man ju om det ser ut så här på flera svenska djurparker.