madarn.blogg.se

för ett år sedan stod vi i solskenet på Kvarnsvedens kyrkogård för att snart gå in i kapellet och ta farväl av mamma. Nästan varje gång som jag besöker mammas grav och Livia är med så brukar hon titta på kapellet och säga- där inne var mormor förut men nu är hon i hålet. Ett barns tankar om döden. Idag var vi till graven igen, tillsammans med min mormor gick vi fram till mammas viloplats och tände ljus. Det är vacker och fridfullt där, solen värmde och fåglarna kvittrade. En ny vår är här, förra våren minns jag knappt men den här kan jag ändå njuta av. Så visst läker tiden, inte alla sår, men många. Jag kan minnas min mamma med glädje nu och minnas allt vi upplevde tillsammans, saknaden kommer alltid att finnas som en del av att man har älskat. Ikväll är vi bjudna hem till L på mat det ska bli mysigt.