madarn.blogg.se

Är även den över. Detta var ju nått som vi inte ville genomgå men nu hade vi ju inget val. Vi bestämmde snabbt att nu när mamma gick bort alldeles för tidigt och vi fick lov att ordna allt så skulle hon ialla fall få en sista värdig" fest" så vi kallade den första minnesstunden i sollerö kyrka för förfesten, begravningen var festen och nu idag har hi avslutat efterfesten alltså urnsättningen. Kan inte förklara hur det kändes att sätta ner urnan med det enda fysiska som finns kvar av min mamma ,hennes aska. Kan inte heller förklara att när jag skulle gå upp från källaren idag efter en dusch så låg mammas sandaler (som jag tagit hem) mitt i trappen. Dom låg inte där då jag gick ner. Vi har ju haft en riktig värmebölja nu men då vi satt hemma på altanen före urnsättningen tillsammans med mammas särbo och hans dotter så började det mullra i fjärran. Vi utrustade oss med paraplyer och åkte mot kyrkogården. Där stog urnan, Livia höll på att ramla ner i hålet medans jag satte dit blommorna,-nej stop stopp ropade R det är alldeles för tidigt. Sen öppnade sig himlen och det bokstavligen vräkte ner, det regnade genom paraplyerna till och med. Vi försökte vänta ut regnet men det ville inte sluta så mitt i åska blixt och dunder så sänkte jag ner mammas urna i jorden. Så efterfesten blev väl inte som vi hade tänkt oss. Men det är över nu, på ett sätt skönt men ändå sorgligt det är så slutgiltigt. Hon kommer verkligen inte tillbaka till oss.