Värsta dagen i mitt liv.
Frågan som ständigt poppar upp i mitt huvud: hur kunde det hända? Varför? Finns visst inga svar på den frågan. Hon hade kämpat om hon kunnat!! Hon hade precis fått ordning på allt, medicinerna funkade, köket var snart färdigrenoverat, armen hade läkt ganska bra, hon trivdes bra på sitt nya jobb och sen tar allt bara slut. Vem styr detta egentligen. Man ska inte vara död när man är 60 år och frisk. Hon såg framemot att få ha en fest för oss då köket var klart, hon såg framemot att få ha semester i sommar, hon frågade Elina vad hon önskade sig när hon fyllde år och sen då..ingenting. Ju närmare gesunda vi kom idag ju mer kramade ångesten våra hjärtan vad skulle vi få se hur skulle det gå. Vi klev in i huset kramade om R som haft en katastrofhemsk morgon, kan inte ens föreställa mig hur det var. Tunga steg uppför trappan, sjönk ihop på golvet bredvid hennes säng , där låg hon, kära mamma vad hände dig?? Hoppas du har det bra nu och att vi ses igen, kanske i Nangijala. Tack för allt du gett mig, alla råd, ditt tålamod och din kärlek. Vill bara ringa dig och vakna upp ur den här hemska drömmen. Mellan tårarna kommer allt det praktiska som nu ligger på mig och L, hur gör man, vad ska sägas upp, vilken begravningsbyrå, när var hur och huset då vad händer med det...jag har förlorat min mamma och mina barn har förlorat sin mormor.
Till dig..
Hoppas du har det bra
och att du på nått vis ser oss
vi sörjer dig men jag lovar
att vi ska leva vidare en dag i taget.
Du finns i våra hjärtan där lever du
alltid kvar. Du var älskad av oss alla
och vi kommer aldrig att glömma dig
Vi ses ikväll i drömmen
Vila i frid kära Mamma
Kommentarer
Trackback